Midvinternattens köld är svår
Tjugofyra små nissar i djupsnö går
Rävsax gömd under täcke vitt
Knipsar nisse av på mitt
Livsandarna för honom tryter
Snart i eget blod han flyter

Dec 1

Den gamle mannen reste sig sakta upp ur den stora trästolen. Stol var egentligen inte det rätta ordet för att beskriva den gigantiska skapelsen, vars fantastiskt utsvarvade armstöd, ben och rygg slingrade sig samman och upp mot det till synes oändligt höga taket.

Kotorna i ryggen knakade högljutt på mannen, och han grimaserade illa. Haltande vaggade han fram till en spegel som hängde på väggen och stirrade tomt mot sin reflektion. Det tunna och vita skägget löpte samman med det likadana håret. I långa testar hängde det ner över kroppen. Dräkten han bar verkade en gång ha varit vit, men skiftade numera i både grått, brunt och svart, med stänk av skarpare färger som påminde om livade fester han numera bara kunde se tillbaka på.

Han suckade. Skulle han säga något annat än att han var omåttligt trött på det här jävla jobbet, skulle han inte tala sanning.

"Jag är omåttligt trött på det här jävla jobbet", sa mannen till sig själv med en hes stämma. Han var ingen vidare lögnare.

En tung ekdörr gled med ett högt knarrande upp längre bort i rummet. En liten krokig man hastade ut genom den, med en bunt papper i famnen.

"Dagens jobb, herre", sa han med hög röst.

Den gamle suckade igen.

"Vad är det idag?"

"Tja, mest det vanliga. Du vet, snattare, lögnare, hustrumisshandlare, alkoholiser och knarkare, hemlösa, börsspekulanter och ett gäng advokater."

"Jag är trött på det här nu", mummlade mannen.

"Mm-hmm", svarade tjänaren ointresserat och började lägga upp pappersmappar på ett skrivbord. Även han var klädd i en ljus dräkt.

"Kan inte folk börja ta ansvar för sina egna handlingar nån gång? Varför ska jag behöva stå till svars för alla idioter som inte kan låta bli och bryta mot vett och etikett hela förbannade tiden?!"

Den gamle mannen spottade ut orden och var röd i ansiktet. Tjänaren pausade sitt arbete, sträckte på kroppen och vände blicken mot sin herre:

"Därför att det är ditt jobb, Jesus", sa han med tydliga markeringar. "Du visste mycket väl vad det var du gav dig in i, så sluta klaga så förbannat mycket och sätt igång! Du har faktiskt inte jobbat här mer än ett par tusen år. Väx upp! Det är dags att du mognar och accepterar ditt öde!"

Mannen hastade ut ur rummet, smällde igen dörren bakom sig och lämnade Jesus tillsammans med dagens sysslor. Han spottade och sparkade på en ljusstake som stod på golvet.

"Fy fan för familjeföretag", sa han och satte sig vid skrivbordet.