Mordiska grannar – En mordgåta med Blondiie i spetsen!
Så är det över – Festen som jag sett fram emot så länge med mina vänner!
Förberedelserna över, nätterna med servettvikning likaså! Kokböckerna entrar sin trista plats i bokhyllan igen…
Visst att fester är roligt, men denna fest överträffade mina och vännernas förväntan med hästlängder…
En kväll som vi sent kommer glömma, den sitter som fastetsad där i ryggmärgen och gör sig påmind medans regnet fortfarande öser ner i ett regnigt Höst-Sverige.
Ett leende smyger sig på mig när jag nu skall försöka sammanfatta kvällen.
Går det? Är det möjligt? Kan man ens sammanfatta det?
Vi gör ett försök!
Planerna på att ordna en fest har legat där och pyrt sedan i somras.
En fest där inte alla känner varandra, en fest där man släpper ramarna.
Vad är då bättre än en Mordgåta?
Kontaktade företaget som Nina Cernold äger. Niceparty hade det jag sökte.
Ta en kik på http://www.niceparty.se/se/ eller gå med på facebook http://www.facebook.com/niceparty/likes?ref=ts#!/niceparty
Ett lätt koncept där du själv lägger ner den energi du vill! Jag la ner ganska mycket energi genom egen servettvikning, buffé och inbjudningskort. Men festfixarsaker är ju det jag brinner för. Dock fanns redan färdiga inbjudningskort mm för den som vill det.
Men vi tar det från början…
Bestämde datumet för festen, när året är som mörkast och tristast men inte för nära jul då man dignar i julklappsinköp, släkt som sliter och julbord som skall intas i en stressad för tight liten gala klänning, trots man egentligen bara vill korka upp vinflaskan och gråta en skvätt i soffan efter sommar, semester och lata dagar….
23 november fick det bli- Check…
Lokalen i området var dessutom ledig. Visst kan man ha glada vänner hemma, men vart sitter man? Näää, lokal? Perfekt! – Check….
Jaha! Men vilket tema? Jo – Mordgåta såklart!
Men temat då? Sliskiga raggare? Galamiddag på slottet? Maffiastuk? Nää, jag föll pladask för temat Mordiska grannar.
Jag gillade att där fanns 15 olika gestalter, 15 personligheter, alla med sina säregna drag.
Inte där alla kom som raggare med liknande namn och hobbies, utan faktiskt 15 helt olika personligheter, precis som min vänskapskrets!
Började ragga lite folk. Tittade över vilka som vågade bjuda på sig själv, leva ut och faktiskt gilla konceptet. Det krävs ju faktiskt att man som gäst VILL delta och ser fram emot det.
Att tvinga dit folk som bara vill sjunka genom jorden? Nej tack.
Många var redan bokade på resor, BB-vistelser, barnvaktsproblem eller jobb…
Herregud!
Tillslut fick jag iaf ihop 15 helt underbara människor!
Så då skapar man ju självklart ett evenemang på facebook! DOOOH!!!!
Hej alla fina specialinbjudna vänner! Har tänkt bjuda er på årets fest =)
En mordgåta i världsklass - spelad av ... ER
Ni kommer spela er roll från att ni går över tröskeln till att spelet är över!
Just ni är utvalda för att jag vet hur grymma ni är som vänner och att ni älskar att spexa precis som jag. Era roller har ni fått utefter hur jag tror ni kommer spela dom å det känns som alla roller blivit skräddarsydda just för er!
"Mordiska Grannar" speglar ett grannskap "Kvarteret Grannsämjan" där alla slags personligheter finns och därmed alla slags intriger! Intriger som mynnar ut i bestialiskt mord! Vi vågar garantera en mordmiddag fylld med skratt, spänning, dramatik, svartsjuka, elakheter, otrohet och intriger. En rolig lek för alla åldrar.
Det är inte jag som gör festen lyckad, det är VI!
Det kommer kosta 100 kronor per man och då ingår lokalen, manus, 3 - rätters middag samt lite tilltugg.
Vill någon ta med nått att bjuda på som tilltugg är det självklart helt OK, säg gärna till innan så jag inte köper för mycket!
Ni kommer i god tid innan festen att få varsitt manus tillsammans med er skriftliga inbjudan. Ni har alltså till uppgift att lära känna er karaktär, tänka ut lämplig klädsel eller rekvisita. Ju mer ni går in i detta desto roligare för oss alla! Ni bestämmer alltså helt er outfit så länge den passar er karaktär =)
En tidigare partyvärd sa om samma fest som vi kommer att ha:
Måste få tacka för en superrolig midsommar för min släkt! Jag hade skickat ut allas rollbeskrivningar och tänkte, att det vore kul om de iallafall skulle säga lite repliker och göra något av det som stod i instruktionerna. Och jösses vad förvånad jag blev när alla dök upp utklädda till sina rollfigurer. Med peruker, låtsastatueringar, låtsasormar om axlarna m m! Super kul!!! Vi spelade nog i fem timmar ungefär och det var verkligen spännande och kul... och lite svårt såklart, för ingen listade ut vem mördaren var. Så nu har detta nog blivit en ny släkttradition kan jag tro. Kommer köra mordgåtan en gång till har jag tänkt, eftersom alla mina vänner blev så avundsjuka att jag skulle köra det med släkten!"
Visst låter det roligt =)
För att ni skall lära känna varandra så kommer här rolllistan.
Ni kommer att se vem som spelar vem, när den inbjudna personen väl svarat ja. Annars kommer den rollen spelas av någon annan, alltså såfort jag fått klartecken är ni med här i gruppen och står uppsatt vem ni är =)
Rollista:
Familjen Haraldsson
Harriet Haraldsson: Kvällens värdinna, gift med Harry. Harriet är egen företagare inom rekryteringsbranschen. En ”besserwisser” som alltid vill vara ”värst” och jämför sig och alla i sin familj med grannarna. Hon vill ha finaste bilen, finaste huset, senaste prylarna och snyggaste märkeskläderna. Hon vill att hennes barn ska vara bäst i allt och hon skryter alltid över hur ”fantastiska” de är.
Harry Haraldsson: Kvällens värd, gift med Harriet. Harry är egen företagare inom elbranschen och anses som en ganska ”vanlig man”. De flesta vet att han är ganska trött på sin fru men håller skenet uppe.
Frågan är vad som döljer sig under den ”fina ytan” hemma hos Haraldssons? En av sönerna är hårdrockare och spelar hårdrocksmusik i princip dygnet runt. Detta är något som nästan driver er grannar till vansinne då ni får stå ut med (o)ljudet dag som natt!
Familjen Jansson
Janina Jansson: Gift med Janne Jansson. Janina jobbar med teater och är en typisk ”konstnärstyp”. Janina pryder hela sin trädgård med ”konst” – allt från målade däckfälgar till ”smycken” i träden. Hon har målat husets ena gavel som ett ”konstverk”. Hon själv tycker det är väldigt vackert men för er grannar ser det mest ut som en soptipp!
Janne Jansson: Gift med Janina. Janne jobbar på ett försäkringsbolag som säljare. Janne är nog en snäll person innerst inne men det känns ändå som att han döljer något.>br> Hur är det egentligen mellan Janina och Janne? Är de riktigt lyckliga tillsammans?
Familjen Nilsson:
Nina Nilsson: Gift med Nisse Nilsson. Nina är f d missbrukare och har levt ett hårt liv men har nu funnit lugn och ro med Nisse. Nina och Nisse träffades när Nina gick hos honom på samtalsterapi. Nisse var då gift med Svetlana Svensson-Nilsson. Nina har genom terapin funnit sin väg till Gud. Hon vill verkligen övertyga så många som möjligt om att gå samma väg som hon nu gör. Nina vill gärna spela ”psykolog” för andra och djupanalysera allt! Ni grannar tycker verkligen att det börjar bli tröttsamt! Nina är absolutist – dricker numera inte en droppe alkohol. Hon vet nog att hon inte skulle klara det.
Nisse Nilsson: Nisse var förut gift med Svetlana Svensson-Nilsson men är nu gift med Nina. Nisse jobbar som psykolog och har du läst Ninas rollbeskrivning så vet du hur Nina och Nisse träffades.
Hur mår egentligen Nina och ångrar Nisse skilsmässan med Svetlana?
Familjen Svensson
Svetlana Svensson-Nilsson: Gift med Sven Svensson. Nyinflyttade men Svetlana har bott i kvarteret förut. Hon var då gift med Nisse Nilsson (som numer är gift med Nina). Svetlana kommer från från Ryssland. Det går rykten om att hon bär på hemligheter.
Sven Svensson: Gift med Svetlana Svensson- Nilsson. Sven är fanatiskt passionerad i reptiler och ett av rummen i det nya huset är helt avsett för hans små älsklingar. Vad grannarna anser om att han har ett rum fullt med reptiler är lätt att lista ut! De har anmält honom flera gånger – speciellt när ormarna gör egna små äventyr i grannskapet…
Vad försiggår bakom stängda dörrar hemma hos Svenssons? Kanske det kryper fram ikväll?
Familjen Olofsson
Ofelia Olofsson: Gift med Olof Olofsson. Ofelia en ”sexikon” - ett riktigt bombnedslag! Hon flirtar hejvilt med grannskapets män. Hon säger att hon livnär dig som sångerska i ett rockband men det finns de i grannskapet som undrar hur det egentligen förhåller sig med den saken.
Olof Olofsson: Gift med Ofelia. Olof är en mycket tyst och försynt man och han vet nog att han har rykten om sig att vara stans ”nörd”. Han gör allt för sin fru och verkar inte se hur hon far fram med männen i kvarteret. Olof är uppfinnare och tillbringar den mesta av tiden nere i husets källare med sina uppfinningar.
Hur lång tid ska det dröja innan Olof fattar vad Ofelia håller på med? Och kan två så omaka personer hålla ihop för evigt?
Familjen Gunnarsson:
Gunnar Gunnarsson:Gunnar är ungkarl och bor fortfarande hemma hos sin mamma. Han är en riktig ”morsgris” som ber sin mamma om lov innan han gör något. Gunnar är arbetslös men egentligen är han en ganska ”händig” man. Det vet ni i grannskapet så Gunnar får ofta hjälpa till hos er med att skotta snö, klippa gräs, laga saker och springa diverse ärenden. För detta får han en slant här och där eller en liten present. Gunnar har nyckel hem till många av er och vet en hel del om vad som försiggår i grannskapet.
Gun-Britt Gunnarsson: Gun-Britt är Gunnars mamma. Hon jobbar på Kronofogden. Hon är känd för att vara kvarterets skata! Hon är illa omtyckt av alla grannar! En riktig skvallerkärring som klagar på alla grannar!
Gun-Britt och hennes son har en stor passion – nämligen hundar! Ni alla i grannskapet är evinnerligt trött på deras skällande och ylande nätterna igenom och ni har gjort många anmälningar men inget händer!
Paul Paulsson: Paul är en av dem som bor i kvarterets flerfamiljshus/hyreshus. Han är en riktig ”glidare”. Jobbar som jurist, är ungkarl, kör de häftigaste bilarna, dricker den dyraste cognacen, röker de bästa cigarrerna och gillar att ”få tjejer på rygg”, och det värsta är att han älskar att skryta om det! Han är den store historieberättaren.
Johanna Johansson: Johanna bor också i kvarterets flerfamiljshus/hyreshus. Johanna är en riktig ”bimbo”, ett ”bombnedslag” som sveper fram likt en virvelvind. Hon älskar att göra männen galna och det finns nog ingen man i grannskapet som inte har undgått hennes klor på ett eller annat sätt. Hon jobbar som kontorist på Harry Haraldssons (som är kvällens värd) elfirma. Johannas stora passion är motorcyklar! Hon älskar att meka med sina hojar – och sedan gasa så hela grannskapet vaknar! Hon glider fram mellan villorna i kvarteret, stannar till och gasar lite extra utanför de villor där hon vet att det kan reta någon lite extra!
Yngve Yngvesson: Yngve bor också i kvarterets flerfamiljshus/hyreshus. Yngve är ungkarl och jobbar som taxichaufför. Han verkar leva ett ganska stillsamt liv, men skenet kan bedra. Man går aldrig säker för Yngve - som taxichaufför vet han nämligen en hel del om er grannar!
På det sättet fick alla gäster se vilka som kommer att delta.
Vännerna fylldes på och gästlistan blev full!
Då började arbetet.
Hur ville jag ha dukningen? Servetterna? Temat? Maten?
Kvällarna fylldes med olika förslag och korten började ta form!
Vänner skickade statusar om att peruker var beställda, kläder inköpta, rekvisita…
Ja alla fick in till fullo!
Skulle detta blir så bra som jag hoppades, eller skulle man sitta där efteråt lite melankolisk och sörja den floppade festen?
Inte hade jag behövt oroa mig!
Kvällen närmade sig. Min peruk hade kommit – eller ja- båda!
Maten köptes, lokalnycklarna hämtades, frysen slogs på,,.
Började en vecka innan med alla inköp. Bakade efterrätten, frös in, la servetterna i press.
Kvällen innan, WOW!!!
Att äntligen få börja duka och se om det blev så bra som man trodde.
Ett tema i Lila, silver och svart!
Dukningen blev jättebra!
Då var det maten!
Samma dag, upp i ottan, förbereda all mingelmat!
Visst – catering i all ära! Men att få lägga händerna vid maten, det har också sin charm!
Satt där och pulade med ett fånigt leende på läpparna när det där samtalet man INTE vill ha kommer tre timmar innan gästerna skall anlända!
-Vi kan inte komma, jag är akut sjuk!
FAN FAN FAN!!!! Tårarna sprutar, skall jag ställa in festhelvetet? VARFÖR HÄNDER DETTA MIG???? Vilken gud har jag retat? Vem är bäst att rådfråga? Gud? Allah? Eller Krishna? Jehova? Nä, vi ringer Bästaste Ulrika och lipar halvt snörvlandes i panikskrik!
HJÄLP MIG!!!
Tja, man kan väl säga att nya religionen heter GulleUlle, då hon fixar in ett par 2 timmar innan festen!
Skit samma om det är stela typer, bara jag har en Ofelia och en Olof i lokalen. Låt dom faila!
Ringer upp Goa Jenny som asgarvar åt sin roll! Sexig? Nitar och läder? Öhh? Okej, jag är en blyg tjej med polotröja och jeans? Nåja, shit samma!!!!
Men HERREGUD! Säger jag!
Denna polokläda blyga tjej entrar 2 timmar senare festen iklädd kortkort, pushup, och genomskinliga kläder som inte ens Silverstedt hade vågat bära upp! Med en kaxig attityd är iaf jag helt 100 på att detta är en vass tjej! Kan än idag inte se mig tjejjen i polotröja? Så sjukt cool!!!!
Lagom till frukten parar sig med spritbålen börjar gästerna droppa in!
Helt i sina roller, klagandes på min fina Jonte – tonårsson å allt. Hur kan jag som mamma låta han spela sin rockmusik och störa grannarna!
Hundar kommer skällandes, ormar runt halsen och ett tjuvnyp av sin älskare! Janina har tom med sig en tavla hon målat själv!!!!!
Makens lilla primadonna kommer sent och sätter genast händerna efter maken! Den lilla slampan! Hur kan hon? På MIN fest? I MITT HUS!!!!
HARRY RARING! Henne sparkar du på måndag!
Å den där satkärringen Gunn-Britt! Med Våpet Gunnar! Jävla tönt!
Eller vänta nu lite?
Det var festen! Aj fan, lätt att låta sig slinka med där =)
Vi börjar allt mingla och alla, PRECIS ALLA!!! Lever sig in i sina roller!
Kommentarer, blickar, suckar… Allt medans mingelmaten pillas på.
Kuvert A läses och ontrigerna tätnar.
Vad ser man? Vad hör man? Vad händer????
Någon segnar ner och dör…. I MITT HEM!
VA FAN SKALL ALLA SÄGA NU??? Fort ut med henne!!! Var en bra värd, få alla att sätta sig vid bordet och ta mat! Men glömmer dom? Ne! Alla pratar om mordet som skett!
I MITT HEM!!!!
A just det, teater!!! Back to reality.
Vårt mordoffer tas åt sidan och får byta om till Kommisarie!
Allt medans övriga gäster ojar sig/skålar och skrattar åt att den mördade äntligen är död!
Halleluja!
In entrar polisen med frågor!
Hur kände du mordoffret? Hur var er relation? Vilket är ditt motiv!
Alla hade ju motiv att döda personen!
Satkärring skriks över rummet, folk bryter ihop, andra skålar glatt åt att det nu blir mer mat åt oss övriga!
Tills bevisen läggs fram!
Den där polisen har allt koll!
Här gäller det att skydda det som skyddas kan, otrohetsaffärer, anmälningar hot, kärleksbrev och gamla polisförhör!
JAG? SKULLE JAG? Nähä då!
När bevisen pekat åt allas håll tas en break där samtliga får undersöka ledtrådarna…
Fylla i papper vem som är den skyldiga!
Vem som är bäst klädd, bästa skådespelaren!
Jag tar upp statistik på vinnarna i klädsel och skådespeleri medans gästerna åter får sina papper.
Såja, ordning i lokalen!
Alla redovisar vem man tror mördaren är, samt dennes motiv!
Här är fantasin inga hinder! Trots det löser Ingen vem mördaren faktiskt är!
Men det vet polisen som lägger fram slutledningsförmågan samt överlämnar bekännelsen till mördaren för att senare fängsla personen och arrestera!
Bekännelsen lässes upp och folk bara jublar!
Vilka jävla inlevelser! Vilka skådespelartalanger!
Jag delar ut pris i de kategorierna vi tävlat samt även en pokal för väl genomförd prestfation.
Applåderna vill inte ta slut och jag är gråtfärdig av allas fina ord, tankar, tacksamhet!
Alla är sååå nöjda, så glada och börjar fråga om nästa fest!
Okej? Finns intresse?
Jaha?
jo men så att 23 februari smäller det igen!
Då i ett rafflande Maffia mord!
Servetter? Färger? Mat?
Guld? Elfenben? Italiensk buffe med sallader, korvar? Och lokal? Vilken passar?
Jag är ledsen vänner, hinner inte skriva mer!
Jag har en mordgåta att planera!
Aftonväska
Frack
Varför jag inte tränar idag Måndag:
Jag hinner inte, har verkligen inte tid, måste viktigt i exakt just detta nu tvätta utemönblerna rena från alger och döda fågelrester, diska den brända grötkastrullen, ringa till försäkringskassan och stå i telefonkö och bli bortkopplad efter en halvtimme tre gånger i rad. Bada katterna och skura bort kattsandsklumpar och andra oidentifierade fläckar i pälsen på dom samt lyssna uppmärksamt och igenkännande när Emelie spelar blockflöjt, tut, TUUT tuti TÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT!!!!
Emelie 6 år
Dagen idag är en märklig dag den är din, Emelie!
Gårdagen föll ur dina händer Den kan inte få mer innehåll än du redan gett den
Morgondagen vet du ingenting om men dagen idag den har du använd dig av det
Idag kan du glädja någon
Idag kan du hjälpa någon annan
Dagen idag är en märklig dag den är din
Jag önskar dig inte guld mitt barn ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig vänner i ett rikligt mått och vänner att lita på.
Mamma älskar dig lilla hjärtat!!! Min alldeles egna lilla pippi!
Känns lite vemodigt, men ändå spännande! Igår var sista natten som Emelie är 5 år, sista natten någonsin jag har en femåring.
Idag har jag en sexåringåring! Svårt att förstå. Inte klokt vad tiden går!!!
Sista kvällen som 3-åring! 
Sista natten som 1-åring 
Sista natten som tvååring=) 
För sex år sen hade jag jag fått reda på att man var tvungen att sätta igång mig pga havandeskapsförgiftning. Jag var skitdålig och hade åkt in och ut på sjukhus den senaste månaden. Nära 40 kilo gick jag upp, jag gick på kryckor sista 4 månaderna, jag hade ingen känsel i mina händer pga karpaltunnelsyndrom. Jag var fet, ful och svullen och mådde skit. Mina bästa vänner var mina kryckor och mitt älskade foglossningsbälte som jag bara tog av vid toalettbesök. Att vända sig från sida till sida i sängen tog över 40 minuter för värre smärta har jag inte varit med om. Det kändes varje rörelse som någon stod med ett spett och bände isär mitt bäcken och det knakade lika mycket. Inte ens elstötar hjälpte, eller bältet eller kryckorna heller för den delen.
Den 1 november fick jag återigen göra ett akut sjukhus besök då blodtrycket hade skenat kopiöst, jag såg nästan inte för det var fläckar som flimrade över ögonen och jag hade sån huvudvärk att jag seriöst trodde jag var döende. Normalt har jag 110/60 men sen någon månad hade trycket ökat ganska rejält och då låg mitt tryck på 180/150 vilket var alarmerande för mig då.
Jag är så stickrädd att det inte gick att sticka mig för att få prover men man talade om att det kunde vara farligt och att bebisen i magen ändå såg ut att må bra men började bli trött och det var därför hon inte kom ut. Alex var nästan en månad för tidig och jag hade förvärkar i näsan 2 månader med Emelie. Eller nja när jag var i 5:e månaden åkte jag in för stora blödningar och massa värkar och fick sån stopp medicin och order att ta det väldigt lungt annars skulle jag bli sängliggande.
Jag tyckte det var så jäkla jobbigt att inte känna min egna kropp, att hela tiden tro att NUU kommer det igång, men nää, men det visde ju sig bero på att Emelie var för trött... Iaf.
1 november åkte jag in igen då hjärtljuden sjönk drastiskt och barnmorskan hade fått slå på magen för att få igång att höra henne. Först lät hon inte men man började buffra och slå på mig och då kom hon igång om jag la mig på sidan. Blev akut hänvisad till antenatal där jag varit så många gånger senaste tiden. Kom in med en värk i magen att NU jävlar går det fel! Nu mister jag mitt barn! Kom in fort på rum där man kopplade CTG och buffrade med henne. Samtidigt gjode man ultraljud för att se hur hon reagerade. Emellie reagerade på stress men var jätteslö och då sa dom att hon orkade helt enkelt inte med en förlossning just då för hon var så trött och därför satte inte mina värkar igång. Trots allt mådde hon ganska fint.
Jag har alltid känt att jag vill ha en överraskning när bebisen föds, vad man fått, men jag vart så jäkla rädd att jag skulle förlora bebisen och att jag aldrig sett bebisen som annat än DET, jag VILLE åtminstone att jag skulle kopplat bebisen som HENNE eller HONOM så att jag bundit och knutit an och kallat vid namn om nu något skulle gå fel, att jag frågade vad det var och läkaren sa "jag förstår du vill veta, och i magen har du en liten söt flicka!" Tårarna började rinna nerför min kind där jag låg ensam och jag smekte magen samtidigt som jag satte mig upp och tog på monitorn över henne. Då bestämde jag att detta var min prinsessa, min lilla Emelie och hon och jag skulle fanimej klara detta!!! Ut genom dörren där jag ringde Emelies pappa som bodde i Gävle för att tala om att han skulle få en dotter.
På vägen hem trillade tårarna som fasiken av lycka, men rädsla. Gick från Östra sjukhuset till Mamma för att hämta Alex, det är gångavstånd och medans jag tittade upp emot skyn föll dom första flingona magiskt över mig. Jag stannade upp, tittade upp, log och räckte ut tungan och smakade på snön.
Tre gånger till åkte jag in för kontroll så att hon verkligen mådde bra. Nu i efterhand förstår jag inte varför, dom ville sätta igång mig, men sa att om jag kom in varannan dag kunde man vänta max en vecka och se vart blodtrycket tog vägen, men sen var dom tvugna att sätta igång. Emelie var beräknad till 6 nov, men dom lät mig vänta OM det skulle komma igång av sig själv, eftersom att man såg det var bäst för Emelie att det började när hon orkade.
Var på nya kontroller 2, 4 och 6 november och den 6e, talade man om att nu väntar vi inte längre. Vi skriver in dig och imorgon klockan 8.00 kommer du in hit och börja fasta redan nu. Det var eftermiddag och dom tyckte det var lite sent att börja redan nu och jag ville hem till min son och få lämna han hos mormor i lugn och ro. På natten fick jag värkar och slemproppen gick, vilket jag aldrig märkte med Alex så jag grät som ett barn på toa när det kom ut massa slemmigt blod, vart såå orlig för min prinsessa, 8.00 installerade vi oss på SpecialBB eftersom att jag skrivit papper på att man inte i något tillstånd fick sticka mig, ens i livsuppehållande syfte. På avdelningen fanns akut operationsrum om något skulle gå fel så dom kunde söva mig isf. Min fobi är än i dag starkare än livet...
Vi fick ett rum och fick träffa en läkare som sa att jag skulle fortsätta vara på diet. Inte ens dricka fick jag... Jag kopplades till sån CTG och man såg att jag var öppen 1.5 cm Man skulle ta vattnet och se om värkarna kom igång annars skulle man söva mig på mask för att sätta kanyl med värkstimulerande dropp. Men iom att Alex föddes för tidigt och det gick så jäkla snabbt ville man nu prova om det kom igång av sig själv, vilket det visade sig göra med dunder och brak
9.40 exakt tog man vattnet och SPLOCH vad det sprutade och rann. Fick blöja och kände mig såå äcklig och tramsig.. Gick in på toa nästan direkt eftersom det rann konstant så ville jag typ "kissa" ut det.. Sitter där å känner "vafan, jag börjar få värkar???!!!" Ropar på en sköterska å säger "´Är detta normalt eller, skall det gå så här fort?" Näää , lite längre brukar det allt ta.
9.50 går jag in i ett varmt bad och Emelies fosterljud låg på 138 i minuten då =) 10.15 har jag redan värkar var 3-4 minut så det gick fort att få igång mig iaf... 10.50 är jag redan öppen 6 cm och huvudet stod precis i början att vilja komma ner. Å nu går det undan som fan! 11.00 säger jag till barnmorskan att nu jävlar börjar det trycka och dom säger att det är omöjligt att jag öppnat mig 4 cm på så kort tid. Jag hänvisar till att det fan gick fort upp till 6 cm.... Hon böjjer sig ner i vattnet och känner och inser att jag är fullt öppen, ber Emelies pappa ringa på klockan och sen jävlar går det fort. In i rummet kommer en förlossningssäng och man talar om att jag måste upp ur badet nu annars föder jag i vattnet som man inte får längre. Jag har ont och klarar inte så jag lyfts upp, hahaha, 100 kilo *asg* 11.04 lyfts jag upp ur vattnet och man SPRINGER i korridoren med mig i sängen som har sååå ont. Jag får min älskade lustgas igen och man börjar förbereda förlossningen. Jag vrålar att HON KOMMER NU!!!! Får svaret nej lilla vän det kommer ta en stund, jag tittar på Emelies pappa bedjande som lyfter filten och säger huvudet är ute.... Barnmorskan skiter i handskar och paket hon håller på att förbereda för förlossningen och kommer precis fram när Hon glider ut. Inga handskar hann hon ta på heller, fast jag skulle behandlas som HIV-smittad iom dom inte hade blodprov. Man behandlar ALLA som man inte har blodprov som smittade. Det fanns inte ens en syster på rummet, så fort gick det och som seden säger fick hon bjuda på tårta som man tvingas göra om man inte hinner få på handskar innan bebisen föds =)
Ut tittade iaf lilla Emelie 11.08, 3430 kg och 49 cm lång=) Och väldigt vacker=) Fast hon var full med fosterfett och jag vart sååå äcklad när barnmorsan frågade om hon fick ta lite från henne å smeta in som handcreme för tydligen gör det underverk LOL Men som sagt 91 min tog det allt som allt, jag är fan född att föda=)
Efteråt var en pina och jag minns att det gjorde MKT ondare än att föda. Mamma ringde jag när hon var ung 30 sekunder och hon hörde Emelie gny till. En otroligt belastande graviditet som turligtvis slutade bra! Här är hon 3 timmar gammal, hittar inte dom när hon är nyfödd: 
På sin ettårsdag; 
På sin tvåårsdag: 
På sin 3 års dag:
Jag älskar dig så otroligt mycket, Min älskade lilla Emelie! Mamma kommer ALLTID att finnas för dig!
