23 små nissar i smällkalla natten
vandra så stilla i spår av katten
Örnen i sitt näste ruva
då han ser en liten luva
Han dyker ner från grenen där han bor
och krossar nisse med vassa klor

Hur skall det gå för våra små tomtenissar!!!


För er som missat första dagen kommer den här=)

Midvinternattens köld är svår
24 små nissar i djupsnö går
Rävsax gömd under täcke vitt
knipsar nisse av på mitt
Livsandarna för honom tryter
snart i eget blod han flyter

Dec 2

Precis när han börjat gå igenom de första blanketterna i högen, tändes dagens första lampa på telefonen.

"Nej", sa han tyst för sig själv, men ändå tillräckligt högt för att munnen skulle röra på sig. Han sträckte sig fram och tryckte med stor motvilja på knappen. Ur högtalaren hördes en okänd röst, men på samma gång var den ändå bekant. Rösten ekade, likt det hade varit rundgång trots att det bara var en envägskanal.

"Gode Jesus, skydda mig från ondo och giv mig lycka nog att köpa en ny Pointiac Firebird samtidigt som mitt företag utnyttjar oförstående barnarbetare i U-länderna. Jag lovar..."

"Arrrrrghhh!" Jesus vände blicken ned mot bordet och höll för öronen när han fick syn på att mer lampor tändes. "Jag står inte ut mer." Han slog till på en av telefonens knappar och lamporna slocknade och rösten som tidigare fyllt rummet tystnade. Alla bönerna fick nu samma meddelande: "Jesus kan inte ta emot din bön just nu, men du behåller din plats i kön."

Jesus tog upp en mobiltelefon från den vita tunikans inneficka, om någon fick reda på att han hade den skulle han milt sagt ha stora problem.

"Gonzalez, din blodiga ekorrknullare. Jesus här, var är du? Jag behöver min advokat, vi ska ha kul." Advokaten i andra ändan av telefonsamtalet tycktes prata en lång stund, då Jesus satt tyst och nickade. "Skit i det, vi behöver acid, speed, speedballs och varför inte lite meskalin när vi ändå håller på. Ja. Vi ses om två timmar. Hej." Han kastade på luren och drog sakta händerna över ansiktet, vilket därmed tycktes föryngras. Håret och skägget blev åter brunt och kroppen verkade bli spänstigare.

"Nu ska här festas", blev hans sista ord på det kontor han hade blivit tilldelad av sin far.

När Jesus och Gonzalez mötes två timmar senare hände något annat som en direkt verkan till hans plötsliga försvinnande. Mitt i sextinska kapellet stod Påven på sin stol och hans ansikte var knallrött.

"Vad menar ni med att han har 'försvunnit'?" Männen han skrek åt stod och skruvade nervöst på sig i ledet. Deras skamsna blickar syntes inte genom de mörka solglasögonen, och det var de glada för.

Påven gick fram till den första av dem och tog ett stadigt tag om hans hals. "Kardinal Dino, sätt alla våra spioner i himmelen på att hitta honom nu. Vem tror han att han är, det satans miffot?!"

"Guds son?" framförde Dinos läppar innan han hann hejda sig.

"Det skiter jag i! Jag är Påven! Ingen står över mig, ingen. Hör ni det ingen! Inte den där slampan Maria, inte Gud och definitivt inte Jesus! Om det inte var för oss hade han bara blivit ihågkommen av spansktalande portorikaner som stjäl navkapslar till Chryslers!" När han skrek ut det sista slet han sönder sin mössa av ilska och kastade den på marken. "Och hämta en ny beanie, en med en propeller på den här gången. Därefter vill jag att ni kör fram min Rolls, vi måste hitta Jesus. Han ska få känna en smärta han aldrig tidigare känt."

Så snabbt de bara kunde sprang kardinalerna ut från salen.