Var på ärrbedömning idag och tog kort på Alex ärr i ansiktet.
Han trillade ju förra sensommaren, rätt på marken PÅ en körsbärskärna och fick tejpas mellan mun och näsan.
Japp, jag vet barnen har ärvt min stadiga balans och min sköna fipplighet av mig, inte bara min skönhet *asg* =P

Vi har numera egna ingångar på akuten...
Men iaf...

Så tar han kort och dom blev väl hyfsade, ärren syns jättemycket vissa dagar, svullnar och blir rött och nästa dag syns det knappt alls.
Detta var ju skälvklart en osynlighetsdag, så man får hoppas dom ändå ger han ersättning.

När vi skall gå kommer en juste kille som jobbar där och ger barnen varsin blomma....
Varsin SPELANDE blomma.....
Han visade dom såååå käckt vart man tryckte.
OH så vackert det lät i bilen, speciellt när dom spelade i otakt och falskheten skar i öronen.
Här har dom iaf fått blommorna...