Närhelst dina barn är utom kontroll, kan du finna tröst i det faktum att inte ens Guds makt inbegrep hans egna barn. Efter att han hade skapat himmel och jord, skapade han som vi ju alla vet människan, Adam och Eva. Det första han sa till dem var:
- Nej!
- Vaddå, nej? svarade Adam.
- Nej, du får inte äta den förbjudna frukten! sade Gud.
- Förbjuden frukt? Har vi förbjuden frukt? Eva! Vi har förbjuden frukt!
- Va? Det har vi väl inte?
- Johoo, det har vi visst det!
- Ät inte den frukten! sade Gud ånyo.
- Varför inte då då?
- För att jag är er Fader och jag bestämmer! sade Gud, och undrade samtidigt varför han inte hade slutat skapa när han hade gjort elefanterna.
Några minuter senare såg Gud att barnen tog en fruktpaus, och han blev arg.
- Sade jag inte till er att ni inte fick äta frukten? frågade ur-föräldern.
- Mmmm... mumlade Adam med munnen full.
- Varför gjorde ni det då?
- Vet inte... svarade Eva.
- Det var hon som började!! skrek Adam.
- Nähää, det var det inte alls det!! gapade Eva.
- Johoo!
- NÄHÄÄ!!
Nu hade Gud Fadern fått nog av barnen, och bestämde sig för att straffa dem båda. Straffet skulle bli att Adam och Eva skulle få egna barn, därmed skapade Gud ett mönster som står sig än idag.
Det finns en liten tröst i den här historien:
Om du med mycket möda och stort besvär har försökt lära dina barn sunt förnuft, försökt ge dem den visdom de behöver i livet, och de ändå inte har tagit till sig något av detta, bli inte nedslagen - om Gud hade såna bekymmer med sina barn, varför skulle du klara av det?