Nu på kvällen kom jag in i Alex rum för jag tyckte det lät så konstigt.
Då ligger han och snyftar och bryter loss fullständigt när jag lyfter täcket...
Han vill aldrig mer gå till skolan, men vi kommer bli arga då å ingen tycker om han och ögonen är blodsprängda och han är totalt rödgråten...
Då brast nått i mig, jag minns så jäkla väl själv åren som var pest i skolan...
Det är ju i låg och mellanstadiet dom skall ha skoj! Njuta, utan press och få vara barn, men detta har börjat så katastrofalt fel =(

Tog över en timme att få han att sluta gråta och han vart förkrossad och så ledsen.
När han väl somnat har jag med gråtit nu.
Känner sånn vanmakt!
Kan inte göra nått!
Mer än att ihärdigt ligga på tills skolan löser sitt ansvar.
Dom är kompetenta och jag litar på dom, men gör vansinnigt ont när han har panik att fröken inte skall lyssna om han måste ringa mig ( förstår med att barnen inte kan ringa sina mammor när som)
Men han sover gråtandes, med en stor klump i magen...
Min klump är inte så liten den heller nu!
Mamma älskar dig prinsen!
Vi löser detta!