Så vart det dax igen.
För andra sjukhusinläggningen.
Denna gången avancerade vi dock lite, vi tyckte det var så trisst att få leka på avdelningen sist så denna gång så låg vi i karantän, inlåsta på ett rum utan en enda leksak....

Emelie vart ju inte helt ok efter sin hjärnskakning...
Så igår beslutade jag mig att åka in för en extra koll för jag vill inte skola in henne och så händer nått där till följd av hennes hjärnskakning.
Hon har ju fortfarande inte slutat att ticksblinka och hon skriker ju flera timmar per dag av smärta.
Sen har hon inte fått fast avföring heller sen sist vi låg inne, och hon kräks helt utan anledning bara rätt ut.

Kom in och vi fick ganska snabbt träffa läkare igen.
Dom beslutade att göra en CT (skallröntgen) för att utesluta blödningar eller sprickor i skallbenet.
Emelie fick massa lugnande i en spruta i stjärten och så in på röntgen.
Hon låg jättefint tills dom började bulla upp med kuddar och allt möjligt då satte lugnande in och hon skrattade och hallucinerade vartannat men fick panik och gallskrek.
Här är hon helt lugn och apatisk innan snedtändningen kommer...

Dom bestämde sig att avbryta för att senare söva henne helt, så vi fick gå tillbaka till akuten där dom skrev in henne på hennes gamla avdelning.
Hon blev ju satt i karantän iom hoon hade diareer och spytt, vilket jag upprepade gånger sa inte var magsjuka...
Helt tomt rumt, inte en leksak och barnen vart sååå uttråkade.
Crille åkte och hämtade Alex i skolan sen vart dom och köpte mat till mig och senare gick dom själva till McDonalds...

Emelie vilar lite...

På avdelningen fick hon varken äta eller dricka och vi fick tid till narkos till 15.00
14.30 skulle dom sätta nålar och ni vet ju min fobi.
Jag klarade ändå att ha henne iknät när dom försökte första gången.
Jävlar vad hon skrek av smärta, och mina tårar rann medans jag sjöng för henne.
Självklart punkterar dom blodkärlet  i handen så hon e blå på hela handen.
Sa att jag vägrade vara med om dom gjorde igen och dom försökte i hennes andra arm, men där punkterar dom igen så hela armvecket är blått.
Då slog jag upp dörren och sa att ni sticker inte henne mera.
Jag accepterar inte detta, hon skall sövas på mask och inte NÅN sticker henne...
Fick bära den ledsna hulkande prinsessan till röntgen där ett narkosteam väntade.
Talade om att INGEN stack henne om hon inte var sövd. För dom FÅR inte utveckla samma fobi jag har...
Dom sövde henne på mask och satte intravenöst i narkos.

Gick rätt till uppvaket för jag tänkte vara dr nä hon kom från röntgen för att finnas vi hennes sida oavsett om hon sov eller var vaken.
Jag tror att hon kände jag var där.
Prinsessan låg och tokhulkade även på uppvaket efter allt dom stuckit henne.
Dom jävla aporna har stuckit i andra handen med, samt FLERA gånger i fötterna.
Tillslut har den klarat kärlet i foten...

  
På uppvaket

Efter 2 timmar kvicknade hon till.
Det var inte narkosen utan det lugnande hon fått som krockade med narkosen så dom fick väcka henne.
Efter nån timma satte hon sig upp ropade mamma, såg mig, ögonen gick i kors å så föll hon ihop igen.
Men som jag grät när lillprinsessan var sövd....

Tillbaka på avdelningen fick hon pannkakor =P

På kvällen så fick barnen kvällsmat och så somnade alex vid 21.45 och Emelie vid 22.15
Jag var vaken hela natten =(

 
Kvällsmaten: Yoghurt, grov macka med skinka på och saft och välling att dricka=P

Emelie lyckades ju även att trilla på sjukhuset och har nu en knallblå haka med =)
 Blåa hakan...

I morse kom Crille 7 på morgonen, väckte Alex, gav han frukost och körde han till skolan.
Emelie vägrade äta frukost och när första ronden kom, fick vi samma läkare som tatt emot oss när hon fick sin hjärnskakning som sett hennes blinkningar. Dom skrev över henne på medicin och neurologer.
Så nästa rond kom Neurologerna istället och trodde att detta var posttraumatiskt nått ( inte stress =P )
Men detta är iaf biverkningar av hennes hjärnskakning och det är pga detta hon skriker, hon har helt enkelt vansinnig huvudvärk.

Dom tyckte att hon fick åka hem och skall på uppföljning om 3-4 veckor på barnmedicin.
Hoppas hon slutar ticksblinka tills dess...
Jag som mamma ser ju att hon inte är sig själv,,,
Men dom tror man mest hittar på känns det som.