Till alla er underbara människor!
Mitt sista inlägg var inte meningen att skrämma upp er, jag ber så hemskt mycket om ursäkt med det.
Jag har sakta börjat återvända.
Jag har varit på botten och skrapat slam, och det är kanske som dom säger för att komma uppåt måste du nå botten, och jag har nått den hårt nått så inåt helvete.
Jag har bränt mig och jag har lärt mig min läxa, att aldrig mer lita på någon annan människa än mig själv.
Denna helg kommer suddas ur mitt minne och vad jag gjort stannar och följer mig till graven om många år då det är dax.
Jag har fortfarande ont som fan, gråter timmar om dagen , men jag har inte haft panikattacker på hela dagen.
Jag har aldrig haft det innan och jag är inte typen av människa som bryter ihop.
Nog ärligt talat första gången.
Visst har jag vart ledsen och deppig, men att jag skulle må så här trodde jag aldrig.
Jag trodde aldrig man kunde krossa mig.
Jag hade fel.
Jag kommer resa mig uppåt, jag kommer lära mig andas, krypa och gå och fan va jag kommer stå upp i fortsättningen.
Ytterligare en klargörelse är att jag ALDRIG skulle skada mina barn genom att lämna denna jord.
Dom är orsaken jag lever idag.
Utan dom hade jag inte längre levt.
Att ta livet av sig är fegt, och inte ens jag är så feg.
Den skära feta smällen i ansiktet att känna att man inte vill mer, att man bara är ivägen och oälskad är så jävla hemskt, jag VET jag kände så då, men jag vet oxå att jag inte kunnat göra det för dom.
Världen är fortfarande grå, jag vill fortfarande inte gå upp, och jag vill bara gråta, så kommer jag nog känna några dagar till.
Däremot kommer jag inte ta det mera på bloggen då jag gör er ledsna.
Hädanefter gör jag istället en sjuhelvetes rolig julblogg...
Måste bara samla mig det sista.
Ikväll kommer jag lägga upp en julkalender.
Men just nu måste jag bara lägga mig en stund, känns lite jobbigt i bröstet.
Tack för alla era tankar, ni är underbara!
Jag kommer runt till er ikväll!!!!
Truly yours
Underbart att se dig igen vännen. :-D
Vill du häva ur dig men inte på bloggen, så har du Annica och mig :-)
Åh vad glad jag blir att höra/läsa dina ord igen. Men sluta för Guds skull inte att beklaga dig. Använd istället bloggen som en ventil. Ett sätt att ösa ur dig det du känner. Få stöd av oss då vi vet lite mer hur det står till. Men håll det aldrig inom dig!!!!!
Mina varmaste, hårdaste, största kramar skickar jag nu till dig.
KRAM!!!!
Skönt att se att du är tillbaka. Ja du, där på botten har jag ofta varit, så jag vet precis vad du gått igenom tror jag. Svarta hålet är ingen höjdare. Du får ta det sakta ett steg i taget, det är ingen mening att försöka stressa på utan låt det få ta sin tid. Många varma tröstande kramar från mig
Skönt att du är tillbaka. Fast bloggen ska du kunna använda dig av när du vill skriva av dig... det blir annars svårt att se ditt riktiga jag. Man måste kunna visa alla sidor av sig själv för att må bra. Många kramar från Fru Pusselbit
ÅÅÅÅ där e du juh!!
Det är skönt att få skriva av sig och ingen tycker att det är jobbigt gumman.
Jag undrar fortfarande vad som hänt men vill inte pressa dig till att dra upp det här.
Vi kanske skulle ta den där fikan snart??
Jag har pratat med Marie att vi ska fika snart vill du följa me :))
puss puss
Härlig inställning tjejen!!!Det är riktigt,på dom bara...(tankarna).Hoppas verkligen att du får "bukt" med ditt liv,glöm aldrig att du är en viktig människa, sköt om dig o. ha det gott. kramelikram
Åh vad skönt att du är tillbaka! ^^
Du har något att hämta i min blogg.
http://creyla.blogg.se/2008/december/jag-har-fatt-en-award.html
Vad skööönt...
Låt det ta tid så är du säker samma gamla vanliga tjej&mamma igen...
jag finns här iaf om du vill stöta & blöta ngt på tumanhand ;)
Kramizz
Åh vad skönt att du är tillbaka! Saknat dina bloggar! Kramar!
Säger bara.... Jag är så glad....
Tack !!!!!!
Blev riktigt orolig där en stund...
Kram
Margaretha
Vi är många som bryr oss om dig, varma kramar till en jättefin tjej!
Älskade blogg vän,vet ej vad som hänt,men hoppas verkligen du é på fötter snart,vem é det som gjort dej så illa tro,den jäveln kastar vi in väggen..;)
Du é så fin,du har så mkt att ge oss alla inklusive dina små raringar..
Hur som helst blev sååå glad att du skrev,trodde nästan jag skrämde iväg dej med denna lgh pratet o allt;)
Kollade du nått på ensam mamma söker?? såg i alla fall att hon Annette flyttade till sin Rickard i partille,dom köpte hus ute i sävedalen trr jag det var,mångmiljonstället,hehe fast dom både har det nog jättegott i ekonomin..
Tyckte dom passade så bra i hoppa;)
Ha en jättefin kväll av det som finns kvar av denna måndag..KRAMIZ från Babymyz
Vad roligt att du är tillbaka!!! Jag ber också ursäkt av att jag var rätt så tuff i min kommentar. Men jag kände att jag var tvungen för säkerhets skull. Jag visste ju inte riktigt hur du mådde i verklighet. Jag hade bara ditt inlägg att gå ifrån. Jag tog risken och skrev så där och tänkte att jag skakar väll om dig i alla fall, får dig att tänka om IFALL du nu skulle gå i självmordstankar. Jag tog den risken att JAG gjorde bort mig och överdrev situationen. För det spelar ingen roll i det stora hela om jag gör bort mig och jag samtidigt kan rädda liv någon annan stans. Hoppas att du förstår min tanke.
Du ska absolut inte dra dig från att ventilera hur du mår. Det är viktigt för din bearbetning att du får skriva om hur det känns. Det kommer alltid vara så att en del reagerar kraftigare, som jag gjorde, och andra reagerar mildare. Det beror helt o hållet på vad man har för egna erfarenhet.
Jag vill bara att du ska må bra, men jag förstår också om du inte mår bra att du måste få må så som du gör. Jag vill inte pressa dig, men jag vill hjälpa dig.
Jag är jätte glad av att du är tillbaka nu. Var inte rädd för att visa hela din skala. Du har massor av vänner här som vill stötta dig. Vi är många som har gott igenom tuffa saker, så vi vet hur det är.
Massor av kramizar:) Nu ska jag skratta åt alla dina roliga inlägg om pungkulor o sånt;)
Underbart att du är tillbaka!! Hade blivit väldigt tråkigt utan din blogg! Hoppas verkligen att du slipper hamna på botten igen, och bara klättrar uppåt och till slut mår kanonbra!! Det är du värd!
Kram Cat!
Hej, vad glad jag blir att se att du är tillbaka :)
Jag känner ju inte dig irl (vad jag vet) men vi har ju bloggat lite och blev bekymrad. Nu är jag lättnad att du är tillbaka men förstår också att du har det jobbigt. Får jag maila dig en text som jag skrev när jag var på väg uppåt efter min djupa kris. Kanske kan du känna igen dig, kanske kan den vara till någon nytta, vad vet jag men du får den gärna! Ta hand om dig och använd din förmåga att skriva som hjälp att fortsätta uppåt. Du måste så klart inte skriva offentligt, skriv för dig själv...på något sätt så kan det hjälpa och man kan lättare se från annat perspektiv då.
Stor kram till dig min bloggvän :)
Hej hjärtat..! härligt att höra av dig..! trots att det kan kännas för jävligt så är jag säker på att du fixar det här och kommer starkare ur det..! Mår du dåligt och vill "prata" så finns jag här..! Kramar till dig gumman..!
Nu har jag mailat dig texten :)
Kram
Skönt att hakan inte släpar i golvet längre även om det är långt kvar innan du sträcker på den igen...
Panikångestattack har jag själv haft en gång i mitt liv och det är hemskt.....alla kan få det om man utsätts för extrem press....det är kroppens försvar när den yttre pressen är för stor! Alla kan knäckas, men de flesta tar sig upp och tillbaka igen...och man tar sig tillbaka med ökad förståelse och omtanke om andra!Många kramar till dig!
Du kan ta det hur mycket du vill här i bloggen om du känner att det hjälper. Fördelen med de flesta av oss bloggare, att vi i sig är anonyma. Det kan vara till stor hjälp bara det=)
Jag hoppas att det har lättat llite över bröstet på dig och att du snart ser en ljusning i det tunga du nu går igenom.
Varma kramar från Annelie
Kärlek gumman. Du, de andra har rätt -man FÅR skriva sånt i bloggen om man vill (fast jag fattar varför du inte vill). Själv har jag en lösenordsskyddad med cirka fem läsare, och det hjälper rent otroligt. Se till att få det ur dig bara, okej?
KRAMAR!
Välkommen tillbaka till bloggen :-)
Har faktiskt saknat dig och ditt skriveri!
Kram på dig!
Blev så glad då jag såg din kommentar i min blogg tjejen. Ibland måste man helt sonika vara nere på botten för att långsamt ta sig upp igen. Glad att du är tillbaka och levererar samma träffsäkra inlägg igen. STOR KRAM till dig.
bra att världen bytt färg från svart till grått.. snart är de vitt och allt ler mot dej igen. självklart ska du väl kunna skriva av dej hur svarta tankarna än är.. vad är annars meningen med en blogg! ja önskar dej en finfinfinfinfinfinfifn tisdakväll o du glöm inte att du e ju helt fantastisk, humorn är uppe fast humören inte alltid är de!
kram på dej :)
Lilla skruttgumman!
KLart du ska skriva av dig i din blogg. Den är din och du skriver precis vad diu vill. Sen om du skrämmer oss eller gär oss ledsna är vårt problem :D inte ditt.
Och glöm inte: du är unik och alla har vi upp och ner, vissa mer än andra.
Så: skriv vad du vill i DIN blogg, vi är glada att du finns här och delar med dig av allt du vill.
Bamsekramar i massor
