Vilken underbar dag det kommer bli.

Igår var sonen ÖVERJÄVLIG i sin trots.
Tittar på maten och säger "Fy va äcklig mat!" (när jag gjort flygande jakob som han älskar fast jag hade kassler istället så då heter det väl flygande Kurre)

Vid bordet tramsar han och vägrar äta.
Vi andra äter klart och jag ställer fram efterrätt.
Jag skall med ha!
Nej, du skall äta din mat först!

Då skriker man och bråkar och säger att mamma är elak och sätter fingret i Emelies mat istället.
Efter 30 minuter får jag nog och säger åt han att lämna bordet.
Tänker jag INTE göra, du kan inte tvinga mig.

Då brister nått i mig typ.
Lyfter upp ungen och bär in han sparkandes på sitt rum.
Lägger ner han helt lungt och han gapar och skriker  vrålar NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Han sparkar som besatt och träffar mig i magen och jag ryter NU ÄR DU TYST!

Han vrålar att han är hungrig och massa.
Jag svarar bara: synd du inte åt maten då hade du sluppit det, nu är det sov dax.
Går ut och stänger dörren och han jobbar på att få oss vräkta genom att illvråla helt hysteriskt...

Efter 5 minuter vrålar han att han behöver kräkas, så jag lyfter in en spann ( tidigare har han fått gå på toa , men jag har insett att han bara säger så för att slippa ha trisst på rummet)

Då sitter han och hulkar och får till sist upp lite kräks.
Sen blir det tyst och när jag går in 15 minuter senare så sover han så sött med älgen jag lagt i hans säng.

Emelie somnar 23 efter lika mycket bråk hon.
Skönt att det är jag som är mamman i familjen!
Skönt med all respekt!
Skönt liv!

Vaknar 7 av att Alex kommer intassades i mitt rum och lägger sig bredvid och kramas.
Lägger armen om han och kysser hans hjässa och säger jag älskar han och vi somnar om.
Vaknar 8.
8.10 börjar bråket.
Det skall slåss, bråkas och käftas.
Tappade lusten och gick upp.

Nu har vi bråkat om frukost, kläder, att han badade min telefon i vattnet, mm.

Kommer bli en underbar dag...