Känns som om jag sitter fast i en virvlande fors.
Vattnet runt om mig virvlar och far och där jag är, i mitten, får jag kämpa och slåss som fan för att hålla mig över ytan.
Som att man skall sugas neråt och tillslut bara sluta kämpa...

Saknar så jäkla mycket den tjej jag var för vad som känns väldigt länge sen.
Den som bubblade av skratt, bus och tokeri varenda sekund. Tålamod av stål och bara var harmonisk...

Känns som jag mist förmågan att skratta
Känns som jag mist förmågan att vara glad..
Eller nä, den går upp och ner, värre en en karusell...
Jag vill bara skratta och busa. Toka.
Inte bli arg för allt...
Hatar semester när alla har fullt upp!
Inga är hemma och alla är på spännande utflykter...

Tur det snart är höst så man kan börja mysa och ha skoj hemma hos varandra =)

Iof nu kommer tiden jag älskar.. Augustikvällarna.
Man åker spontant till havet och grillar middag.
Själv eller med vänner.
Kräftskivor...
Visst fan om man skall planera en sån kanske?

Fast nu är det horisontellt läge och bara vara.
Försöka att inte tänka och låtsas man mår så jävla bra...
Jippie