E så lycklig.
Har till och med gjort en jävla glädjedans...
Vart ju totalt övertygad om att internjun gått käpprätt åt helvete.
Dom skulle ringa igår eller nu på förmiddagen.
Vid ett snåret vart jag helt förkrossad och grät och kände att det var MIG som person dom inte gillade.
Hade föredratt att åka ut i andra intervjun pga misstag JAG gjort i alla tester eller annat, inte för att jag som person eller mitt sätt inte fungerade...

Gjorde barnen klara att åka ut och vart sååå ledsen, så ringer det och jag svarar lojt.
Hej detta är från Risk Managment och vi vill bara meddela att du gått vidare till sista intervjun och undrar om du fortfarande är intresserad och vill komma på tisdag klockan 14.00
Jag piper fram ett "skojjar du"
Hon skrattar och jag skriker Jaaaaaaaaaaaaaaaaa  och sa att jag trodde det inte gick vägen iom jag inte hört nått.
Men tydligen hade dom älskat mitt sätt, att jag svarat "jag vet inte" när jag inte visste istället för att babbla på. Dom trodde att jag definitivt kunde tillföra massa och att jag nog kunde kunde ta plats och ta för mig. Att jag kunde tampas med killarna och få dom att lyssna.
Vart så glad att tårarna rann och jag hoppade och hon bara skrattade och sa, "det låter som du är glad, det är du värd"

Nu känner jag att det skiter jag i om det inte går vägen, för då kom jag långt, åkte på sista utgallringen och att komma bara såå långt är ju en stor bedrift. Då åker jag för att jag kanske inte klarar stressmomenten, uthållighetsstestet eller nått. Och gör jag inte det, så har jag ju ärligt talat inte där att göra.
Men specialister på rekrytering har ansett att lilla JAG, är duktig och intelligent nog att kunna bli säkerhetschef!

Jag är sååå glad.
Kom längre än jag trodde så åker jag så kommer jag iaf att vara nöjd, väldigt nöjd!
Kanske blir nått av mig med en vacker dag!
En tuff brud, i lyxförpackning!!!!