Vår kropp innehåller drygt 600 skelettmuskler. Muskler som påverkar en viss led är ofta ordnade i grupper. Muskler som har samma funktion och hjälps åt i sitt arbete kallas agonister eller synergister. Muskler som motverkar varandra kallas antagonister. De olika muskelgrupperna samspelar på ett invecklat sätt när man rör sig. Rörelserna blir därför smidiga.

Jag känner samtliga muskler, väldigt mycket. Det gör ont! Jag tror att hela min kropp OCH mina muskler motverkar varandra. Hela min kropp bör vara en antagonist på det viset....
Att kroppen samarbetar är inte sant. Inte heller att man blir smidig.
Hela min kropp känns som om jag fått stryk, vilket jag iof har på boxen.
Men smidig. Jag skrattar smidigheten rätt upp i nyllet...

Överarmen har två stora muskler, jag känner dom båda väldigt mycket.
Den tvåhövdade armböjaren har två ursprung på skulderbladet, och fäster vid strålbenet. Muskeln böjer i armbågsleden och för armen framåt. Dessutom vrider den underarmen utåt så att handflatan kommer uppåt.
Jag vet precis vilken denna muskel är.

Den trehövdade armsträckaren har som namnet antyder tre ursprung. Ett på skulderbladet och två på överarmsbenet. Muskeln fäster vid armbågsbenet och sträcker i armbågsleden. Den del av muskeln som utgår från skulderbladet drar även armen närmare kroppen.
Jag känner denna muskeln med. Väldigt mycket.

Förutom dessa finns även två mindre muskler som böjer i armbågsleden och för armen framåt samtidigt som den roteras inåt.
Jag kan visa alla dessa 4 muskler i armarna OCH skulderbladen.

I underarmen finns ungefär tjugo olika muskler. Flera muskler arbetar tillsammans i grupper som böjer eller sträcker handleden och fingrarna, samt vrider underarmen och handen utåt eller inåt. Underarmens muskler sträcker sig mellan underarmens, handens och fingrarnas ben. Några muskler utgår från överarmsbenets nedre del och påverkar därför även armbågsleden. De flesta av dessa muskler har långa senor. Senorna hålls på plats av ledband i handleden.
Jag känner varenda muskel. Jag lovar.
Om jag tänker efter tror jag att jag hittat en ny oupptäckt muskel mellan handled och underarmens översida.
Den som gör att man inte kan skriva på tangentborden utan att känna det som 7 svåra år.

Igår efter passet skakade jag som ett löv, stod i duschen och orkade knappt lyfta armarna över huvudet och schamponera håret.
Men man kan ju fan inte be tjejjen bredvid..
Ursäkta mig, kan du tvåla in mig? Å schamponera håret?
Fanns iof bara en tjej där iom att det var jag och resten killar som körde boxen.
Men hon som stod i duschen hade svans.
Jag VET man inte tittar på folk i duschen, men hallå? Vem har INTE jämfört sig och checkat läget?
Jag står för det iaf.
Hon stod med ryggen mot och först kollade jag efter duschplats.
Ser sen denna tjejjen då.
Och det första jag ser är...................................................En svans.
Seriöst har jag aldrig sett det innan, men det var en svansstump på säkert 4 cm. Som om ryggraden var förlängd.
Jag VET man inte skall stirra och titta, men jag vart så fashinerad & hon stod ändå med ryggen mot mig.
Fråga inte om nått annat för det minns jag inte. Bara svansen...
Vift vift..                      *Förlåt*        
Då kom alla sjuka tankar. Gör det ont att sitta? Vågar man åka skridskor? Aj som faaan om man trillar på den.

Kom på mig med att vara ganska wacko i skallen som tänkte så hahaha.
Det är nog straffet...
Träningsvärken idag.

Efter duschen skulle jag ta på lite mascara.
Då skakade armarna så att jag stack borsten i ögat och såg ut som en tvättbjörn.
Fick tvätta bort skiten igen och ställa mig lutandes mot en vägg med armen, vilket inte hjälpte.
Nästa lösning var att ställa sig & hänga med armen på en bräda framför spegeln, höger armbåge i brädan, hållandes mascaraborsten, vänster arm brottade ner höger arm på nått sätt, sen hålla handen stilla så mkt det gick & så lixxom närma sig huvudet mot borsten och röra huvudet upp å ner på borsten ist för tvärt om.
När man väl fått in rätta touchen, öppnas dörren och in kommer ungefär 10 personer som lixxom stannar upp och börjar asgarva.
Börjar med skratta och frågar om dom med känner igen sig.
-JAAAAA , skrattar alla i kör och jag andas ut.

Skäms ändå lagom mycket och tar mig snabbt från platsen.
Hämtar barnen på barnpassningen.
Får en teckning av Alex. Med en ledsen mamma på.
-Mamma du är ju ledsen för du skäller på oss, då blir du ledsen i hjärtat.
Den var iaf jättefin.

Skojjar med Alex : Nu kommer Mumintrollet och äter upp dig, jag är stor, vit och tjock.
Allt med rätta finska touchen för att få rätt känsla.
Bakom sitter en finne.
Märker jag efteråt när han svarar att finskan saknar lite moooooooooooooooomintrååååållet, annars var det bra.
Trodde jag skulle dö, inte bara solariebrännan som visade sig, eller fi satan va den tog som jag fick svara....
-Men mamma, du är inget mumintroll, du är bara lagom tjock i dina bästa år.

Kände hur min träningsaptit försvann och förstörde hela passet genom att sätta barnen i bilen och dra till Donken.
Sorry, men inga mer brännskador för mig genom att laga mat i köket.
Å förresten... Idag bllir det mormor. Och mat.

Ta hand om er i solen.
Det är aldrig försent att reparera skador man åsamkat andra. Bara man har mod nog att göra det.
Hóla.