Har haft lite svårt att sova ett tag.
Hoppas VERKLIGEN inte att ordet skönhetssömn är verklighet.
Då är jag inte en skönhet längre.
Möjligtvis ett spöke. Eller nja inatt ett mordoffer.
Inte så där vackert kritvitt ( hur nu en mördad är vacker??) som på 60-tals filmer, med håret lätt lockigt svallande, blodröda läppar och vit hy med ett sött litet spetslinne. Lite som Marilyn Monroe.....
Iaf...
Sover inte som jag skall.
Igår tex sov jag med dottern 10-11.
Vaknade av telefonen.
Kunde inte sova på kvällen eller natten.
Eller nja jag somnade, men drömde mardrömmar.
Inatt var dom läskiga.
Normalt vaknar man och så somnar man om och drömmer om något annat.
Inte i natt,
Inatt var jag mördad...

Jag var verkligen där.
Ett stort hus, med stooooor trädgård.
En något Sluttande trädgård så att altanen som gick runt huset var nån meter över marken på baksidan.
Vi var väl ett 10-tal personer och det jag minns mest är att jag ligger på den stora tomten och spelar död.
Runt mig ligger döda människor, ihjälhuggna.

Var rädd så jag skakade, men visste att vet dom att jag lever dödar dom mig.
I kroppen bredvid satte dom en kniv rätt i kroppen och jag kände doften av död.
Mannen som jag aldrig fick ansikte på, vänder som och och skriker "Sätt eld på skiten" och hans medhjälpare lastar ut sin truck med bensindunkar som sprids på kroppar och mark.

Känner vätan av bensin och doften av ond bråd död.
Dom tänder eld och jag ser att elden sprider sig i rasande fart, medan männen hånfullt skrattar och ler och går därifrån.
Känner elden slicka min fot, hetsigt, smärtsamt.
Måste vara stilla.
Måste överleva.
Elden slickar vaden och benet och jag försöker skaka av mig den slingrande svansen av eld.
Aj, smärta, sot i ögon, doft av bränt i näsa.
Panik, svårt att andas.
Reser mig, springer, medans männens bil kör därifrån.
Skriker ett helvetes skrik. Av smärta, rädsla och död.

Vaknar i panik, ser mig om.
Hemma. Min säng. Inga brända ben.
Somnar om.
Vaknar under den stora altanen.
Med händerna för munnen för att dölja mina snyftande och mina andetag.

Hör männen vara tillbaka letandes efter mig, då dom insett jag inte dött.
Försöker ligga stilla.
Hör hundar skälla.
Hör hundar bussas.
Springer utav helvete.
Dom fåt tag i mig.
Jag dör.
En ond bråd död.
Jag slogs, till sista blodsdroppen.
Jag sparkades, till sista blodsdroppen.
Med blod, skinn, hår och hud under naglarna, lät jag blodet rinna ur kroppen.
Men.
Dom fick min kropp.
Inte min själ.....


Vaknar igen.
Vågar inte somna om.
Men ändå finns drömmen så nära mig.
Creepy.
Denna drömmen VILL jag glömma.
Alla underbara drömmar ebbar ju ut innan men knappt hinner få upp ögonen.
Men drömmen har följt mig hela dagen.

Går och vilar med Emelie en stund.
Kollar på House på dvd.
Ser att jag skall gå upp om 5 minuter, 13.45 för att hämta Alex.
Vänder mig om.
FAN, sleeping beaty blondiie har somnat!
Vaknar 14.23.
Herregud, jag hann ju inte ens blunda till!
Men här ligger jag och sover! 23 minter senare än jag skall hämta min son.
Flyger ur sängen, bär Emelie till vagnen och springer utav helvete.
Shit, mobilen ringer, nu skall jag få skäll.
Det är placeringsenheten.
Försöker låta jätte lugn i mitt flås och svarar så trevligt och käckt på frågorna.
Kommer till skolan och hasplar ut ett förlåååt.

Kunde inte med att säga att jag somnat.
VIlka föräldrar somnar mitt på dagen?
PINSAMT!

Hädanefter får jag sova och drömma trevliga drömmar.
Yeah Right =)

Adios amigos