Askungen på ålderns höst

Askungen har nu fyllt 75 år.
Efter ett långt liv med prinsen, som nu är död, sitter hon ute på sin veranda en skön sommardag med sin han-katt som heter Bob.

Helt plötsligt uppenbarade sig hennes goda fe. Askungen frågade:
- Min goda fe, vad gör du här efter alla dessa år?
Den goda fen svarade och sa:
- Askungen, du har levt ett perfekt liv sedan jag sist såg dig. Är det någonting som du önskar djupt inne i ditt hjärta?

Askungen blev något förvånad, men lycklig, medan hon tänkte...


Sedan sa hon:
- Jag önskar att jag var rikare än jag kunde förstå.
Vips, så var hennes gungstol förvandlad till renaste guld.
Bob hennes trogna gamla katt, hoppade upp i hennes knä, han var lite skräckslagen.
- Tack min snälla fe, sa Askungen.
Fen svarade:
- Det var väl det minsta jag kunde göra för dig.

- Vad vill du ha som din andra önskan Askungen?
Askungen tittade ner på sin gamla, sköra kropp och sa:
- Jag önskar att jag var ung igen.
På en gång förvandlades hon till en ung skönhet.

Hon kände hur vigören kom tillbaka, som hade legat orörd i många år.


Då sa den goda fen:
- Du får EN önskan till, Askungen.
Askungen tittar på den förskrämda katten, och så säger hon:
- Kan du förvandla min katt Bob till en ung, snygg man?
Så stod BOB där, den tjusigaste unge man som hon någonsin hade sett. Han var så tjusig att fåglarna i skyn föll ner vid hans åsyn.

Den goda fen sa:
- Ha det så bra i ditt nya liv!
Så försvann hon som en blixt i blått elektriskt sken.


Under ett par minuter tittade Bob och Askungen varann djupt i ögonen. Askungen satt som förstummad och beundrade denna urtjusiga karl. Då gick Bob sakta fram till Askungen som satt i sin gyllene gungstol, han kramade henne med sina muskulösa starka armar. Han böjde sig och blåste lätt i hennes hår och viskade:
- Nu ångrar du dig allt att du kastrerade mig...


Kommentarer
Postat av: erica

haha, klockrent!

2008-09-24 @ 20:54:05
URL: http://ericaskrika.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0