Kära mamma och pappa:

Vi har det toppen här vid Tyfussjön. Scoutledare Brandt tvingar oss att skriva till våra föräldrar för säkerhets skull ifall ni såg översvämningen på TV och var oroliga.
Vi mår bra.

Bara ett av våra tält och två sovsäckar spolades bort. Som tur var drunknade ingen av oss eftersom allihop var uppe på berget och letade efter Christina när det hände.

Just det, kan ni vara snälla och säga till Christinas mamma att hon mår bra.
Hon kan inte skriva på grund av gipset.
Jag fick åka i en av räddningsjeeparna. Det var coolt. Vi hade aldrig hittat Christina i mörkret om det inte hade varit för blixten.
Scoutledare Brandt blev arg på Christina för att hon hade givit sig iväg utan att säga till någon.
Christina sa att hon talade om det för honom, men det var när det brann, så hnn hörde henne förmodligen inte.

Visste du att om du häller bensin på en eld så exploderar bensinen? Den blöta veden brann fortfarande inte, men det gjorde ett av våra tält. Och några av våra kläder.
Johanna kommer att se lite konstig ut tills hennes hår växer ut igen.

Vi kommer hem på lördag om scoutledare Brandt kan laga sin bil. Det var inte hans fel att den kvaddade.
Bromsarna funkade bra när vi åkte hemifrån.
Han sa att när en bil är så gammal förväntar man sig nästan att något ska gå sönder.
Det är förmodligen därför han inte kan få någon försäkring på den.
Vi tycker att det är en jättebra bil. Han struntar i om vi smutsar ner den, och om det är varmt låter han oss åka på flaket ibland.
Det blir ganska varmt med 10 personer i en bil. Han lät oss turas om att åka på flaket ända tills vi blev stoppade av polisen på motorvägen.

Scoutledare Brandt är en schysst kille. Var inte oroliga, han är en bra förare. Han håller på att lära Jerry hur man kör, men han låter honom bara köra på bergsvägarna där det inte är någon trafik.
Allt vi ser där uppe är lastbilar med timmer.

I morse dök alla grabbarna från klipporna och simmade ut i sjön. Brandt lät mig inte göra det för jag kan inte simma, och Christina var rädd att hon skulle sjunka på grund av gipset, så han lät oss ta kanoten över sjön istället. Det var toppen.

Man kan fortfarande se några av träden under vattenytan efter översvämningen. Brandt är inte vresig som andra scoutledare. Han blev inte ens arg över flytvästarna. Han har fullt upp med att laga bilen, så vi försöker låta bli att störa honom.

Gissa vad? Vi har fått våra Första hjälpen-medaljer. När David dök i sjön och skar sig i armen fick vi lära oss hur man lägger ett tryckförband.

Både Viktor och jag kräktes igår. Scoutledare Brandt sa att vi förmodligen bara hade fått matförgiftning av den överblivna kycklingen. Jag måste gå nu. Vi ska gå ner till staden för att posta våra brev och köpa ammunition. Var inte oroliga. Vi mår bra.

Kram, Blondiie

P.S. Hur länge sen är det jag fick en stelkrampsspruta? D.S.