Sex and the city
Hade stora förväntningar! Och för en gångs skull vart jag inte besviken...
Det var suveränt bra, men på ett helt annat sätt än jag trodde...
Fick många sköna skratt...
MEN, alltid ett men...
Jag blev så otroligt sorgsen.
Som om nått gick sönder i mig.
Som om jag gick sönder.
Som om luften pös ur...
Det var.....
...LIVET???
Är det livet?
Slutade väl lyckligt, men ändå..
Mellan början och slut då?
Ni som sett den vet hur jag menar....
Stora tårar rullade ner för mina kinder och jag lät dom rinna...
Sorg....
Vrede...
Ilska....
Men sån stor sorg....
Över allt vad livet visade sig att bli men oxå att inte bli....
Ikväll är jag ledsen...
Kan nån laga mig?
Jag har gått sönder =(
Sov gott...
skickar över en tub med Karlssons klister
Kan tyvärr inte "laga" dig..men skickar en*STOR VARM KRAM*
alla har vi våra "händelser" mellan början å slutet, det är det som gör att man tycker att slutet är lyckligt.
Om man var lycklig hela vägen skulle ju slutet inte vara det eftersom man redan var lycklig..
Fattar du?
För att uppskatta det lyckliga/glada/braiga så måste man gå igenom vissa saker.
Nu är utmaningen gjord!
Nä, nu skiter jag i att se den filmen.
och skickar en jättekram genom cyberrymden & hoppas det hjälper lite!
Ähh,vad jobbigt när något väcker ens känslor så. Hoppas,hoppas att det känns bättre idag. En stor KRAM!!!!
du klarar dig! för du är en stark, smart och rolig kvinna! kram :D
Åh dne va jag på bio på med grannenn och vi satt niog och lipa lite båda två;-) iallafall jag...
Ha en underbar måndag!
Kramisar
hej vännen?? hoppas helgen varit bra!???visst är filmen underbar...
Man måste gå sönder ibland. Det är ett sundhetstecken. Kramar
