Flyg älskade farmor FLYG!
Min Farbror ringer och säger att min farmor ligger för döden och att jag bör komma snarast.
Tårarna börjar trilla och mitt i allt svarar jag "men, jag kan inte komma nu! Jag kommer på lunchen"
Peter hör samtalet och försöker övertala mig att åka, men jag insisterar på att få göra jobbet klart.
Efter jobbet kör vi och jag tror vi skall titta på saker till jobbet, när jag inser att hmm, åt detta hållet ligger min farmor.
Under allt snack har jag tydligen idag berättat vart min farmor ligger så han svarar bara: Ja, du skall dit nu...
Hade inte mycket till val men jag är så otroligt tacksam att han bestämde sig för att gå emot mig.
Kommer fram och går upp och synen som möter mig är fasansfull..
Det är inte min farmor, det är ett skal...
Gjorde så ont att se henne. Helt insjunken och helt aaaa, finner inga ord.
Tårarna börjar trilla och man har ringt efter alla.
Tar och lägger mina läppar mot hennes panna.
Hon är såå varm.
Sitter och pratar minnen, om farmor, om farfar...
Så kommer pappa.
Och en sköterska som tar oss med ut i ett rum där vi får en brochyr som heter "Slutskedet i livet. döden....."
Hon berättar att hon blivit akut sjuk.
Först fick hon magsjuka och sen blev det lite bättre, men nu under natten har man insett att hon kommer lämna.
Man har beslutat att pumpa henne full med morfin pga att hon skriker av smärta så fort man nuddar henne.
Hon får inte längre dricka då hon kommer få ödem och istället drunka i lungorna då kroppen inte kan göra sig av med vattnet och man istället baddar hennes läppar och ger henne nån sorts pinne i munnen som fuktar.
Dropp sätter man inte heller då hon inte kan tillgodose sig vätskan.
Enda man kan göra nu är att dämpa hennes smärtor och låta henne somna in.
Tårarna trillade och jag som har så fruktansvärd dödsångest kunde ändå bara känna: Snälla farmor, ge upp, far till farfar
Går in och hon tar så fruktansvärt långa andningspauser. Tydligen är det vanligt i slutskedet på livet men även att man får morfin andningsdepression som gör att det blir så.
Därför får man inte heller ge för mycket morfin så att hon slutar andas pga det.
Går in till farmor och då kommer min syster och hennes mamma.
Tårarna trillar på oss alla...
Lutar mig fram och tar mitt farväl av farmor:
Älskade farmor!
Tack för att du varit min farmor!
Men nu behöver du inte vara så envis och kämpa, släpp taget! Lid inte i onödan, vi är med dig nu farmor!
Släpp taget och far till farfar. Han väntar på dig i solnedgången. Med er båt. Där ni kan segla till hamn efter hamn i varandras famn... Så många år ni varit separerade. Lämna oss nu och få frid farmor! Du efterlämnar dig en stor saknad av dina två söner, dina två barnbarn och dina fina barnbarnsbarn!
Farmor du är fri flyg.
Lämnar en sista kyss på hennes panna och säger att jag måste åka men attt jag kommer tillbaka.
Om hon inte orkar kämpa eller om hon nu äntligen är redo för att släppa taget så måset hon släppa taget! Vi båda finner ro.
Vi har fått vår tid tillsammans, nu har hon framtiden med farfar! Farmor flyg om du inte orkar.
Tårarna trillade konstant men ändå kände jag ett lugn.
Hon har levt ett fint liv, och efterlämnar sig fina människor.
Hon skulle slippa lida. Hon skulle få frid.
Dom kommer ringa direkt när hon börjar avta, men vi pratar under natten eller morgondagen. Så att jag förhoppningsvis hinner upp till henne och får närvara när hon väljer att släppa taget....
Man brukar börja bli kall om händer och näsan och få fläckar, vilket man antar kommer nu när som...
Jag med min dödsångest vill göra det till ett fint minne, att hon släpper taget.
Det känns som att jag behöver det.
Medans jag tog farvöl strömmade tårarna på alla i rummet, men det sket jag i. Jag bad henne släppa taget och lämna nu, att inte vara så enveten, hon har ju farfar att komma till, men kanske låter konstigt man ber någon släppa taget...
Jag vet inte... Men VI kommer sörja, men VI kommer inse att detta är bäst!
Man kan inte var så ego att man bara ser till sig själv.
Lämnade helt gråtande och förtvivlad men bröt ihop i bilen istället.
Peter stöttade mig massor.
Dagen i övrigt har gått ut på att vänta och vänta på samtalet som talar om för mig att åka direkt.
Men har även träffat min handledare från skolan.
Tror jobbet är nöjda med mig.
Bra det...
Avslutar med att dedikera till min farmor:
Vad skönt för din farmor att ändå ha alla nära och kära tätt intill sig när hon somnar in. Hon känner er närhet!
VAd fint skrivet av dig! Vilken fin människa du är!
Din farmor får det bra när hon lämnar alla plågor här... vad skönt att hon slipper vara ensam! kramar
ryser åhh vad fint du skriver..
Jag beklagar...
stor styrkekram
Kramar om massor.
Finns inte så mycket annat och skriva
KRAAAAAAAM
beklagar verkligen! fy vad hemskt!
kram på dig tjejen!
Åhh lilla gumman, du skriver så fint och far-mor betyder mkt för dig,det kan man läsa sig till. Beklagar av hela mitt hjärta. Ha det så gott som det bara går i denna stund. Sköt om dig.
Pusselipuss o. Kramelikram
Hej vännen min
Vad fint du skriver om din farfar och farmor. Jag själv förlorade min älskade pappa när jag var 13 år. Det är nu 26 år sedan han dog.
Jag kan bara avsluta med att säga att jag tänker på dig.
Miljoner med kramar till dig och din familj
Din vän smoggen
Somna in i döden, återförenas med sina kära, när då? Var då?
Många tankar, många känslor....men visst måste det finnas en större mening än att bara leva en kort tid och sedan dö......
Människans hjärna tex varför hinner vi inte uttnyttja dess kapacitet under en livstid?
Dikten är fin... skickar dig massor av kramar
När min pappa för ett par år sedan fick hjärtinfarkt så tyckte jag att när jag fick se honom ligga där i sjukhussängen var en jobbig sak. Han har alltid varit min stora och starka pappa och nu såg han ut som en liten fågelunge. Som tur var så gick det bra för min pappa den gången.
Fyfan vad fint skrivet... Du får mig nästan att lipa här....
Vad bra att du tog farväl av henne, tror att det kommer betyda mycket efteråt.
Beklagar sorgen
Massa kramis
det har jag inte tänkt på ens! tack :)
så blire! hehehe :)
det har jag inte tänkt på ens! tack :)
så blire! hehehe :)
Åh vad ledsamt, vad jobbigt det är när nära går bort..bra att du skriver av dig :-)
Hoppas att resten av din vecka blir lite bättre ...
Kramar
Kram på dig!
Sånt där är så jobbigt att gå och vänta på.
Man vet att det ska hända men inte exakt när...............
Fin text du lade in på slutet!!
Bamekram på dig!
Natti!
Massor med kramar till dig!
Vi tänker på dig... Kram
Gumman!! =(
Jag lider med dig!
Finns inget värre än att förlora nära & kära.
Stor kram till dig!
Jag var med när min mor dog, men min far lurade mig på det. Han dog på förmiddagen helt hastigt, men servicehusets personal var där. Men jag hade väntat på det. Jag var itne ledsen för att de dog, de var i så dåligt skick på slutet. Men ändå, man saknar deras närvaro ändå. Hoppas hennes sista tid blir utan smärta. Och även för dig Blondii.
Hej gumman ! vad fint skrivet ! det är så hemskt när en nära går bort, jag själv lider av dödsångest och tyckte att det var fruktansvärt när min pappa dog men det var en stilla och fin stund vilket kändes skönt ! En stor kram till dig hjärtat och jag tänker på dig !
Usch. Vilka flashbacks jag får när jag läser detta. Precis så var det för min farmor när hon gick bort också. Eller inte precis men så nära man kan komma. Hon fick morfin in i det sista och slapp iaf lida. När hon väl kom till sjukhuset sa dom att dom skulle flytta henne till ett hem för människor i slutskedet. Dit kom hon aldrig. Hon gick bort inom ett dygn. Då tyckte jag det var skönt att hon slapp lida, slapp all den smärtan hon ändå hade stått ut med så länge. Hon hade cancer i hela magen, som också spridit sig till lungorna. Man hade behandlat det som lunginflammation. Hon hade gått med det i över ett år.
Skönt att du iaf fick säga hej då under så lugna förhållanden. Jättefint skrivet!
Många Kramar
Hej...jag grät när jag började läsa för jag vet hur jobbigt det är att ta farväl och säga till dem att släppa taget...min mamma gick bort för 10 år sedan...Det var jobbigt men jag fokuserade på att hon har det bättre och att hon inte har någon smärta längre. Jag vet att inga ord egentligen kan trösta just nu så jag skickar istället massor av kramar...
Blir så rörd så mina tårar kommer. Så otroligt fint du skrivit och vilken underbar dikt du dedikerat din farmor. Hur jobbigt det än är, så är det något vackert i livets slutskede. När en gammal människa får sluta sitt liv och möta sin man eller hustru igen. Jag har haft förmånen att vara med då både mina nära och kära gått bort. Sänder dig massor med tröstande kramar och tänker "Du har haft det tufft nu, mycket som har hänt dig".
Va fint skrivet av dig. Sänder en tanke till dig och det dina.
Stor varm kram
