Lång dag
Ni har fyllt mitt förra inlägg med hjälteförklaringar och mod, men jag känner mig inte alls som det ni säger!
Visst jag reagerade och jobbade och styrde upp, men jag är ingen hjälte för det!
Det kallas medmänsklighet.
Jag gjorde det jag instinktivt sades till att göra.
Det jag tycker är en förutsättning att alla gör som kommer till en olycksplats.
Vad jag HOPPAS att folk kommer göra om det händer mig.
Jag tycker att det skall vara obligatoriskt med en första hjälpen utbildning när man tar körkort! Så att ALLA vet hur man gör på en olycksplats då många inte VÅGAR göra OM dom gör fel!
Jag är ingen hjälte jag är samma vanliga lilla Blondiie.
Jag behöver ingen pedistal.
Men tack för alla era omtänsamma och underbara ord!
Känns som om jag inte förtjänar dom då jag inte gjort nått speciellt märkvärdigt.
Förhoppningsvis, så klarar sig kvinnan utan bestående men!
Konstigt nog är tidningarna helt tysta...
Trots det hänt lättare olyckor än denna.
Chocken kommer och går.
Kunde inte sova inatt, la mig och tittade i taket. Höll om mina barn.
Hade dom hos mig i min säng.
Kramade om dom när tårarna trillade av glädje att jag fick ligga här med dom i min famn.
Att JAG fått dessa underbara vackra små människor!
Mina stoltheter.
Ni vet när man ligger precis mellan vakenhet och dröm? Så var natten, så fort jag föll ner i sömn så började jag skaka och gråta och se hemska bilder för ögonen. Var rastlös i hela kroppen. Kände mig lam, men samtidigt som om det kröp i hela kroppen! Var så trött men ändå så pigg. Återupplevde allt, fast istället var det mig själv och mina barn jag såg att jag jobbade med, mycket weird...
Kunde inte sova iaf.
Gick upp, Började grovstäda hallen, och min lilla toalett, varenda list blev glänsande...
Sen vaknade barnen, Alex har hostat hela natten, men var ändå ganska pigg.
Tänkte tatt han till Akuten idag för att få hostmedicin, men jag behöver nog inte.
Verkar som det går år rätt håll äntligen.
Så hade vi då kalaset för stora 6-åringen.
Maskerad....
Mamma var allmänt flummig....
Alex var Dart Vaider
'Emelie var som vanligt Pippi....
12 barn kom och käkade pizza, åt glass och fick godispåse samt lekte lekar=)
Blev ett MYCKET trevligt kalas även om jag kände mig frånvarande.
Alex var nöjd men trött.
Fattar inte denna otroliga värk jag har i hela kroppen.
Men nu skall jag väl ta lite fil och flingor eller nått....
Har inte ätit sen igår knappt.
Inte sovit heller.
Kroppen behöver starta om sig.
Ta hand om er vänner!
Just ja.
EN rolig historia med...
Jag skulle ut och vinterfiska.
Jag hade läst ett antal böcker i ämnet och efter att ha inköpt all nödvändig, och även onödig utrustning, gav jag mig iväg för att hitta närmsta is. Efter att ha fällt ut min bekväma stol, tog jag fram borren och började borra ett hål.
Plötslig hördes högt ovanifrån: DET FINNS INGEN FISK UNDER ISEN.
Förbluffad fällde jag ihop stolen och flyttade mig något tiotal meter.
På nytt hördes rösten högt ovanifrån: DET FINNS INGEN FISK UNDER ISEN.
Nu blev jag smått bekymrad, så jag bytte riktning och traskade till isens andra kant, fällde upp min stol och började borra. Återigen samma dånande stämma DET FINNS INGEN FISK UNDER ISEN.
Jag slutade borra, tittade uppåt och frågade med darrande röst: Är....är dd.. det du Gud?
Rösten svarade: Nej det här är ishallens vaktmästare
Ta hand om er!.
Nu skall jag svara er!
Vilken fin pippi :-)
Hej hej vännen.
Jaså den slog till redan natten som var för dig. Rastlösheten och oron efter en traumatisk upplevelse.
Du skriver till oss att inte höja dig till skyarna och att du gjorde din plikt.
Ja, du har rätt där gumman. Du gjorde det alla borde göra, men allt för få gör.
En gång för, ja, säg 3 år sedan, kom jag ikapp en bilkö med min tradare.
Köer är ju inget konstigt så det var ju bara att anpassa sig.
Men till slut får jag se en bil som ligger på tak på vägrenen.
Inte en enda bil stannade. De bara svängde förbi (det var trångt) och gasade på igen.
Jag såg att 2 personer satt bredvid bilen.
Naturligtvis stannade jag och rusade ut.
De visade sig inte vara allvarligt skadade, men jag de var chockade och hade inte larmat. Det rann bensin ur bilen.
Eftersom jag huggit med mig en pulversläckare i flykten, så sprayade jag ett lagomt lager över bensinen innan jag ringde SOS.
Då kommer det ett fruntimmer fram och säger åt mig att jag kan ju inte blockera trafiken så där.
Det var nämligen 2+1 väg med mitträcke och jag stor i enkelfält.
Gissa om hon fick sina fiskar varma.
Det blev långt det här, men det jag ville komma fram till var, att förringa inte din insats. det var åt helvete mycket mer än genomsnittet.
Precis som du!!
Kram
Hallå!
Nej, badrummet har redan lite fööör mycket fläckar så det blev deportering till källaren.
Som Stefan säger, du gjorde mer än dom flesta skulle göra. Jag har ju FH samt HLR-kurser och försöker lära alla att ta sitt ansvar och göra nåt. Om så bara att larma.
Du gjorde nåt väldigt fint och BRA så ta med det i din bearbetning.
Massa kramar
Lilla söt va goo du är ;) Kramar om
Ja, jag håller med jalonen..jag hoppas att jag med har sinnesnärvaro att regera när något händer. Ungarna satte eld på källaren för ett tag sedan...visserligen fick jag panik men jag släckte i varje fall elden :P
Jag hade suttit kvar på passagerarsätet (har inget körkort) och blundat allt vad jag förmått och förhoppningsvis innan blundandet tagit på mig att larma på min mobil, sen hade jag överlåtit åt chauffören (min s.k. mannen) att ta hand om resten! Och han hade klarat det! Han kan sånt! Lugn o sansad dessutom, när det gäller! Håller fullständigt med dig om att alla borde handla och alla borde utbilda sig mer..............
Tack ändå Blondiie för att du är "mänsklig".
Synd bara att du inte nu ikväll kunde koppla av med KÖRSLAGET!
Jag hoppas verkligen att du får sova gott inatt!
Kramar från mig!
Jag tycker ändå att du är en hjälte bara för att du verkligen behöll lugnet och tänkte. Ibland när man upplevt, eller någon annan upplevt ngt traumatiskt som t.ex. har med skadade barn att göra kan jag bli alldeles ifrån mej! Jag vill aldrig släppa dem ifrån mej, folk kan säga att -du kan ju inte hålla dem i handen tills de är vuxna, men i dom stunderna kan jag faktiskt det. Bara tanken på hur farlig världen är....suck
Naaw vad söta barnen var! :)
Det är lustigt vad instinkterna vaknar vid sådana saker men bara gör men jag tycker ändock att du vart modig ;-D
Jag håller med dem andra att det du gjorde var mer än vad många andra gör vid en olycka, jag tror att det är därför som vi skriver och säger till dig att det du gjorde var super! Jag har precis själv fått lära mig HLR i skolan, läser till undersköterska. Så nu vet jag förhoppningsvis vad jag skall göra vid en olycka!!!
Hoppas nu att du kan sova i natt! Kramar
JAG TACKAR DIG FÖR DIN MEDMÄNSKLIGHET.....DET KUNDE HA VARIT NÅGON AV OSS....ELLER VÅRT BARN...
DU ÄR EN HJÄLTE, DET ÄR BARA ATT DU ACEPTERAR DET..
BAMSEKRAMAR TILL DIG!
Historien har jag hört i annan tappning, gästerna var nöjda med maten.....and you take care!
Jag bryr mig inte om vad du säger för jag ser dig som en hjälte och vet att många andra av oss här som läser din blogg också gör det! Du är en hjälte verkligen!!! Massor med kramar!
Godmorgon vännen! Här är en sen start på dagen idag! Förstår att din upplevelse har satt spår...skulle varit konstigt annars...Kramiz
Jag lovar att om jag kommer i en sån situation att inte titta bort, utan göra allt jag kan och försöka göra allt så rätt som möjligt! Jag hoppas och tror att jag faktiskt hade gjort det utan att ha läst ditt inlägg.
Men det förtar inte att du är en kanontjej! Kram
Tror nog att din värk i kroppen kommer efter att du har spänt dig p.g.a vad som hänt. Hoppas det går över och att du får sova bra i natt. Kramar om
