Fuck life

Hejsan!
Var ett bra tag sedan jag uppdaterade, eller iaf var personlig....
Vill väl inte skriva ut här, där alla ser min blottande nakenhet heller, utan skriver det mest för mig själv, för att senare slå på min underbara mask med humor, som jag gömemr mig bakom.

Kanske har jag någonstans på vägen tappat mig själv?
Begär inte att någon skall läsa, ej heller förstå...
Vad kan ni förstå som jag inte ens själv kan bringa klarhet i eller förstå....
Vad känner jag? Vem är jag? Hur mår jag? Varför duger jag inte? Är detta livet?
En evig lång tomhet...

Tillfälliga glädjeämnen för att sedan ännu en gång dö ut till tomhet....
Ekande tomhet...
Ensamhet, rädsla och sorg...

Är detta livet? Blir det inte bätre än så här?
Mer bubblor i magen?
Mer skratt??
Endast tillfälliga skratt, tillfälliga bubblor för att sedan återgå till det tomma eviga sökandet efter frid....

Försöker rannsaka mig själv, försöker tänka ut vad jag vill, vem jag är, vad jag tänker och känner....
Känner jag ens? Är jag död? Vem är jag?

Jag vill sätta mig på ett plan så långt bort här ifrån som möjligt.
Vill komma härifrån. Behöver komma härifrån....
Dit ingen känner mig,
Dit ingen vet vem jag är eller vad jag har i väskan, som är så tung att bära...

Där jag får sova ut, nu när jag inte finner ro att slappna av och sova eller ta igen mig, där allt snurrar på i 140 blås utan chans att hämta andan....

Där jag kan äta, nu när jag inte finner ro att äta, när paniken och ångesten äter mig innifrån, där det enda som cirkulerar är min vikt och ur i helvete jag skall gå ner 20 kilo...
Jag vill känna mig "frisk" nog att äta det jag vill, när jag vill, hur jag vill utan att gråta på insidan och ångesten skär som rakblad...

Där jag gråter mig till sömns över trötthet eller tankar hur fet jag är eller där det enda som kretsar i mitt huvud är effektivast viktnedgång på kortast möjligaste tid...
Jag vill själv känna att jag duger, att jag är fin eller att jag inte skäms för min kropp...

Där jag kan vila upp mig psykiskt, efter all press i skolan. Många känner den inte, men min egna press på mig själv, att vara bäst, ta mig till toppen och lyckas, maxa tentor och essa skolan. Där jag kan släppa taget och bara vakna leende, äta en god frukost och gå en tur på stranden.
Utan stress, irritation eller panik. Där jag finner inre ro...
Bort från alla krav.

Dit inga vänner når mig, dit ingen når mig.
Där vill jag gå i mina tankar och hela mig själv.
Skratta med mina barn utan tankar på att städa, plugga, sova eller äta.
Ta mig till havet, gör mig till drottning. Gör mig till huvudpersonen i mitt egna liv....

Dom säger att allt man inte bearbetar kommer ikapp..
I´m a living proof....
Jag drunknar snart, hjälp mig att hämta andan....

Syster tog studenten igår...
Jag ser tillbaka på åren som gått...
10 år...
Vad har jag gjort?
Vad har jag åstadkommit?
Två underbara fina små kidz, mitt livs stoltheter, trots trots och andra jävligheter...
Förhållanden, löften, svek och kärlekar....
Livet slutar inte spinna på, det saktar inte ens ner....
Vad vill jag?
Bli en sjuhelvetes säkerhetschef, men kommer jag lyckas? Har jag styrkan i den mansdominerade världen? Dit jag vill verkar ingen vilja ta mig... Jag VILL in in polisens säkerhetsstab, i MUSTS säkerhetsstab, men allt hindrar mig, kan jag inte göra det perfekt så gör jag det inte alls....
Jag duger återigen inte....

Jag har "förlorat" vänner.
Jag har bytt vänner...
Men dom finns där hos mig, liksom jag hos dom.
En av mina allra bästa vänner sen många år ringde igår.
Berättade hon var gravid, vilket gjorde mig så glad, sist väntade vi barn med 2 veckors mellanrum.
Ytterligare en vän saknar jag så det gör ont, trots att det inte kommer bli som förr tyvärr...
Kanske är det mig det är fel på även där...
Åter igen... jag duger inte....

Jo, det gör jag, jag duger att snackas skit om.
Val jag gjort i livet, människor som aldrig träffat mig, människor som måste trycka ner andra för att själva få bekräftelse och satisfaction, dom kan prata om mig i brist på annat....
Men I´ve got news....
Bakom fasade finns en mycket liten flicka som gråter ensam vid trottoarkanten...
Stampa på ni som inte har bättre saker för er....
Jag kommer resa mig...
Jag kommer återigen besitta min styrka...
Då kan ni sitta där och gömma er bakom rykten..
Jag vandrar på livets hårda väg, ingen väg jag önskar er, bara att ni tar en liten genväg då och då för att korsa mitt liv...
Träffa mig, lära känna mig, jag är inte så farlig. Först när ni lärt känna mig, då ger jag er mandat att dömma mig...
Men jag blir alltid föremål.
Jag vet varför...
Jag är en av få människor som säger vad jag tycker oavsett vad det kostar mig.
Medans andra vänder kappan efter vinden, ändrar versioner för att inte sälja sig själva, står jag upp och kämpar till sista blodsdroppen för det jag tror på. Oavsett vad det kostar mig.
Jag kan inte leva med lögner elelr sälja andra.
Man kan ALDRIG bli lycklig på andras bekostnad.
Men snälla, döm mig inte, ni vet så lite om allting.
Ni litar på rykten, pratar om mig...
En dag finner ni sanningen.
Då hoppas jag ni skäms, över vad ni gjort.

Jag är så ledsen på alla svikna löften.
Jag är så ledsen och sviken på livet...
Jag vill hitta mig själv...
För just nu är jag väldigt vilsen....

Du kommer och finna din väg. Du är en klok tjej med sunt förnuft.

Livet består av upp och nergångar. Vissa har mer av det en och andra har mer av det andra.

Livet ÄR orättvist

LIFE SUCKS



Men dom som har en uns av livsgnista kan vända saker åt rätt köl igen. Och det kommer DU och fixa.



Ibland måste man be om hjälp.... våga visa att man är svag. Våga visa för sig själv att man är svag och behöver hjälp.



Sök vård gumman... och detta säger jag inte för och vara elak på någe sätt.

Utan för DIN skull och dina rara barns skull



Varma kramar från satkärringen själv



puss

tack din satkärring, nu känns det mycket bättre=)

Behövs ingen vård, det är en svacka=) kommer snart må mycket bättre=) kändes bättre att skriva av sig med =)

köss

Hej Tjejen!

Nu har ju jag läst (kännt) dig rätt så länge för att kunna säga att det är luuuungt. Du kanske bara har mens! Det låter fånigt, eftersom det är det som killarna säger med lite låg ton om oss tjejer... men tyvärr så är det så mycket i det. Ibland är vi bara debbiga. Jag tror att du kommer att må mycket bättre imorgon eller efter imorgon, men snart alltså.

Du är så fruktansvärt energisk. Så energiskt att ibland förbrukar du mer än tillverkar... energi alltså. Med åren kommer du behöva lära dig att hushållera bättre med din energi. Jämna lite toppar och dalar så att det inte svänger så DÄR mycket.

Annars så... oroa dig inte. Det är en av naturens lagar att alla vi duktiga tjejer har en grupp anhängare som vill oss mindre väl... de där sura avundsjuka sorgliga tjejer som inte har något eget liv att leva. Försök lära dig att inte bry dig. Kör ditt eget race. Var stolt över dig själv. Du fixar och du kan. Du förmår!!!

Kramizar på dig. Det ordnar sig:)

Huvudet på spiken heidi.... jag har mens.....

livet leker=) Men det känns mycke bätter nu faktiskt!

Bra att du mår bättre nu sötis. Kram

Jag läser och jag läser och jag läser... För varje rad jag läser kommer det upp en liten funderinge och sedan en till. HUr formulerar man alla funderingarna till något läsbart? Det går inte men jag ska ändå lämna kvar ett par tankar innan jag går.



Det här med vänner... Jag har också kännt ångest över människor jag tyckt mig försaka... ända tills en bekant jag kände för många år sedan talade om för mig att det ÄR OK att vänner försvinner på vägen. Vi är alltid två i en relation och om relationen rinner ut i sanden är det för att bägge parter låtit den göra det. Vi är två människor som kan och måste agera för att en relation ska överleva tidens tand. Många människor vi träffar på under livets irrvägar tar vi till oss för att dom fyller ett behov här och nu och när behovet inte längre finns så är heller inte relationen lika viktig för någon av parterna.



En annan sak jag vill lämna efter mig är att det är ok att vara svag ibland... man får gråta... man får tycka att livet är orättvist... gör det inte i ensamhet bara utan ta vara på dom axlar som erbjuds att blöta ner med förtvivlans tårar. Vänner är vänner för att dom ser det vackra i oss och våra riktiga vänner skiter i om vi har bra eller dåliga dagar... dom vill finnas för oss både i soleksn och regn.



Kram på dig... jag läser din blogg ofta och jag ser en ganska stor och stark tjej som har alla förutsättningar för ett gott liv... trots tårarna på trottoarkanten.

Det blir bättre, jag lovar! Vet att det är en klen tröst när man mår dåligt men av egena erfarenheter så vet jag att det stämmer.

Jag va nere på botten och vände...det tog tid och det finns ingen enkel väg...men det går och när man väl hittar det man söker, eller hittar sig själv så lovar jag dig att du kommer att må fantastiskt bra!



Livet är skört och livet är till låns, ta vara på livet och försök göra alla dagar till den bästa!



Hoppas du får tid att njuta av det underbara vädret vi har här i goa Göteborg!



Massa kramar till dig tjejen // C

Jag föredrar att läsa dina personliga inlägg även fast du får mig att le med dina humoristiska inlägg. Tack för att du delar med dig.. Jag tror en dag att du hittar dig själv men du får ge det lite tid. Att känna sig vilsen suger. Det gör jag med ofta i perioder.. Jag finns här om du vill snacka och du har min mail om du inte vill slriva öppet. Finns här oavsett vilka inlägg du skriver! kram

Va tråkigt attläsa tt du är inne i en litn svacka igen. Inte hjälper det dig om jag säger att det går över, att det kommer kännas bättre/lättare. Men jag säger det ändå.

Jag reagerar på vad du säger om din vikt. 20 kg???

Med tanke på vad jag ser för ansikte på bild så kan du knappast ha så många kilon du behöver bli av med. Även om jag förstår att man kan känna så..framförallt om man har mens, som du uppenbarligen har;-)



Nej...upp med hakan tjejen, du ska se att alla kort

hamnar på rätt plats vad det lider.

Skit i andras förtal,d et slår tillbaka på såna puckon i slutändan, sanna mina ord. Hellre stå rakryggad och stå för vad man tycker och tänker, som du ju uppenbarligen gör.



Ha och njut av helgen!

Kramar

Heeeeeej,

vi har alla svackor, men om vi inte funderar utan bara går vidare är risken vi hamnar djupare. Att du funderar högt är bra och med din framåtanda, jo man kan läsa det mellan raderna, så finner du det du vill. Söka är spännande och ibland aniiingen ostabilt vet du ;)



Bonus, du är såå vacker, kan inte sluta beundra dig. Tack för bilder som får mig mjukna ;)



Kraaaaaaaam

Hej hej vännen.

Jag vet att ingen av oss varit så närvarande ett tag nu, men det gör inte att vi inte finns här.

Oavsett om det är tungt eller lätt i livet, så finns det dem du alltid kan vända dig till. Där det finns en plats att sova ut, även med barnen i släptåg, och där du kan känna dig fri och levande.

Glöm aldrig det. Vi är inte så långt bort i det stora hela.

Kram

Ja vet hur det känns,så känner jag mig också.Sonens död,jobbigt förhållande,skillsmässa dottern flyttar till sin far allt på 5 år...Känner bara stupet närmar sig,ja vill på detta sätt säg du e inte ensam finns här om du vill prata som vi sitter i samma båt.Vill du det hade jag blivit glad,blir vi starka tillsammans puschar varandra...Kram Amelie<3