Andreas och jag ligger i sängen nyss och kramas ( MED kläderna på)

Andreas: Jag älskar dig så fruktansvärt mycket! (Med sån där lidelsefull röst ni vet)
Blondiie: Vet du hjärtat! Jag med! Jag älskar mig själv med! Nått fruktansvärt, Jag är så vacker och klok och lagom tjock i mina bästa år!
Andreas: *skrattar*
Blondiie: Japp alldeles perfekt är jag, så älskvärd och helt fantastisk!
Andreas: *sätter handen på pannan, skrattar och säger Oh My God!
Blondiie: Japp inte klokt så perfekt jag är, man kan säga att jag är The best a man can get!

*blondiie rusar till datan för att uppdatera sina läsare!!!!*

Fast du Andreas.. Jag tycker om dig med!
Men problemet är att min mamma alltid sagt att man skall älska sin nästa så som sig själv...

Och en fråga jag har är:
Tål världen verkligen så mycket kärlek?