En gammal man bor ensam på en gård.
Han skriver till sin enda son,  Petter, som avtjänar ett fängelsestraff.

Käre son Petter!
Jag mår inte så bra nu för tiden. Jag orkar nog inte sätta potatis i år.  
Jag börjar att bli för gammal för att vända potatislandet med spade, även om det inte är så stort.
Jag önskar att du var här.
Du skulle ha ordnat det där på ett kick.
Hälsningar
Pappa

En dryg vecka senare får bonden detta svar:
Kära pappa!
Du får på inga villkor gräva i potatislandet, för det var där jag grävde ner liken.
Hälsningar Petter

Nästa morgon väller det in poliser och kriminalare m m på gården.  
De gräver upp hela landet men finner inte några lik eller benrester!  
De ber bonden om ursäkt och drar iväg.
Några dagar senare mottar bonden ett nytt brev från sin son:

Kära pappa,
Nu kan du sätta potatisen i jorden.
Det var det bästa jag kunde åstadkomma här inifrån.
Hälsningar Petter