Tårarna rinner som bara den!
Trillade in på en Blogg om en mamma som skriver om livet när ens 11åriga som får Cancer.
Efter det om en liten flicka som förlorade slaget och lämnade oss alldeles för tidigt!
Kunde inte låta bli att läsa dessa bloggar från början och tårarna har runnit som fan!
Livet är så fruktansvärt orättvist!
Små barn som drabbas av Cancer och vissa lyckas besegra den medans andra far till himlen, men smärta är obeskrivbar att små barn skall drabbas av detta!
Mördare, pedofiler och andra äckel går genom livet, medans små barn kanppt hinner börja sin resa förrän orättvisan tar livet från dom efter lång tids smärta!
Två bloggar har berört mig till tårar och jag har brutit ihop å gråtit nått så fruktansvärt!
Folk har fullt upp att skänka pengar till Haiti vilket jag tycker är jättefint MEN!
Idag skänker jag pengar till barncancerfonden!
Sitter här helt rödgråten och har brutit ihop av två familjers öde. Två familjer jag inte känner, men två familjer vars öde jag aldrig vill dela!
Jag minns min egna skräck när min son var sjuk flera månader utan diagnos och man sövde honom för att leta tumörer, han var jättedålig och det enda jag tänkte var INTE CANCER; vad som helst men inte det! Vilket det inte var då.... Dom månaderna är dom värsta i mitt liv!
Jag kramar om min vackra prins en extra gång och pussar min vackra prinsessa en extra gång!
Det är detta som får en att vakna upp!
Jag har en väninna som miste sin son Daniel, och när jag ringde henne så började mina barn bråka som värst.
Jag sa till dom på skarpen att lugna ner sig.
Då svarar min väninna:
-Säg inte så, jag hade gett allt för att få höra min son, om så för ett bråk...
Det får mig att tänka, och när jag läser detta får jag sån ångest att jag skall mista mina barn!
Det jag ser som en självklarhet, att kyssa mina barn godnatt, skulle vissa föräldrar kunna döda för att få göra en sista gång.
Så när ni springer där och inte har tid att se på när ert barn ropar mamma femtielva gånger, när ni kommer strax för ni bara skall göra något viktigt, tänk på dessa mammor och pappor som kunde offrat sitt liv för att få ge sitt barn en sista kyss!
Mina tankar går även till mina grannar som förlorat sin vackra lilla Amanda, en prinsessa som inte fick stanna kvar hos oss!
Ikväll tänder jag ett ljus för Amanda, Evekina och Gusten!
Titta gärna in hos Gustens mamma Anna och "Dodajs" insamling
Eller till Evelinas mamma ! Och Evelinas insamling
Nu skall jag pussa mina älskade små barn!
Ta hand om er!
Efter det om en liten flicka som förlorade slaget och lämnade oss alldeles för tidigt!
Kunde inte låta bli att läsa dessa bloggar från början och tårarna har runnit som fan!
Livet är så fruktansvärt orättvist!
Små barn som drabbas av Cancer och vissa lyckas besegra den medans andra far till himlen, men smärta är obeskrivbar att små barn skall drabbas av detta!
Mördare, pedofiler och andra äckel går genom livet, medans små barn kanppt hinner börja sin resa förrän orättvisan tar livet från dom efter lång tids smärta!
Två bloggar har berört mig till tårar och jag har brutit ihop å gråtit nått så fruktansvärt!
Folk har fullt upp att skänka pengar till Haiti vilket jag tycker är jättefint MEN!
Idag skänker jag pengar till barncancerfonden!
Sitter här helt rödgråten och har brutit ihop av två familjers öde. Två familjer jag inte känner, men två familjer vars öde jag aldrig vill dela!
Jag minns min egna skräck när min son var sjuk flera månader utan diagnos och man sövde honom för att leta tumörer, han var jättedålig och det enda jag tänkte var INTE CANCER; vad som helst men inte det! Vilket det inte var då.... Dom månaderna är dom värsta i mitt liv!
Jag kramar om min vackra prins en extra gång och pussar min vackra prinsessa en extra gång!
Det är detta som får en att vakna upp!
Jag har en väninna som miste sin son Daniel, och när jag ringde henne så började mina barn bråka som värst.
Jag sa till dom på skarpen att lugna ner sig.
Då svarar min väninna:
-Säg inte så, jag hade gett allt för att få höra min son, om så för ett bråk...
Det får mig att tänka, och när jag läser detta får jag sån ångest att jag skall mista mina barn!
Det jag ser som en självklarhet, att kyssa mina barn godnatt, skulle vissa föräldrar kunna döda för att få göra en sista gång.
Så när ni springer där och inte har tid att se på när ert barn ropar mamma femtielva gånger, när ni kommer strax för ni bara skall göra något viktigt, tänk på dessa mammor och pappor som kunde offrat sitt liv för att få ge sitt barn en sista kyss!
Mina tankar går även till mina grannar som förlorat sin vackra lilla Amanda, en prinsessa som inte fick stanna kvar hos oss!
Ikväll tänder jag ett ljus för Amanda, Evekina och Gusten!
Titta gärna in hos Gustens mamma Anna och "Dodajs" insamling
Eller till Evelinas mamma ! Och Evelinas insamling
Nu skall jag pussa mina älskade små barn!
Ta hand om er!
Kommentarer
Postat av: Ellis
ÅH blir helt rörd :(
Jag förstår dig till fullo, själv gråtit åt andras öden och det är verkligen ingen mardröm jag vill dela :(
Postat av: Kadri
Förstår hur du känner. Har läst flera bloggar som skriver om barn som har dött av olika skäl och man börjar alltid gråta. Vi människor är ju ofta så in i livet med allt jobb, skussande på barn, hemmet etc... så vi glömmer bort o uppskatta de fina stunderna vi har med våra nära o kära
Postat av: ansepanse
mina tårar rinner också, det är ju så viktigt att ta hand om varandra och kramas, ta vara på allt det fina
nej, barn ska INTE behöva gå igenom så´nt
kramar
Postat av: Pia
Ibland får man väldigt perspektiv på sitt eget liv! Det är väl det enda positiva.. Annars blir man ju förtvivlad! Det är såå sorgligt!
Trackback