Idag när jag var på intervjun så var Emelie med sin pappa på hans jobb.
När jag hade vart på intervjun skulle jag hämta henne.
För att lämna området måste man köra ut genom en port och vägen dit är enkelriktad.
När jag kommer fram mot grinden så stängs den och jag stannar.
På min sida finns en stolpe där man kan dra sitt paserkort, eller knappra in en kod.
Pratar med mamma i tele och tänker att jag pratar klart så kanske nån kommer under tiden och öppnar grinden.
Vi pratar klart och jag sitter och tittar mig omkring om någon kan tänkas komma, inget händer när jag trycker på knapparna på stolpen iaf.

Efter att ha väntat nästan 15 minuter så går jag ur bilen och in genom en dörr som är i närheten.
Där står en man och jag fråga om han möjligtvis skulle kunna släppa ut mig.
Då börjar han skratta och frågar om jag inte har bil.
Svarar lite osäkert att ja, jo det har jag ju men grinden stängdes när jag kom körandes.
Svaret var: Om du kör framåt så öppnas grinden.........
Då ville jag typ dö...
Sjunka genom marken och utplånas....
Sugas upp som en droppe skulle gjort i denna värmen.
Vart illröd i ansiktet, startar bilen och kör framåt...
Mycket riktigt, grinden öppnas.
Förbannade den hela vägen hem och tyckte att grindfanskapet åtminstone kunde låst sig när jag skulle köra ut så jag slapp skämmas...

Just another day in my life...